Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Bah!» svarade Ask; »man visade mig på honom
såsom förläggare, och han har gått i borgen för qvarnarrendet.
Men vill du göra mig en tjenst, så låter du den saken bli
oss emellan. Ö. vill inte, att någon ska veta, att han gått
i borgen för mig.»
Hvad vi sedan språkade om, minns jag ej, och det kan
också vara likgiltigt, men efter en kort stund tog jag afsked
och lemnade familjen.
En smällkall natt, nära tvänne månader derefter,
lemnade jag det bekanta Claes-på-hörnet, der jag bevistat en
subskriberad bal. Claes-på-hörnet, fordom så ryktbart för
sina lysande tillställningar, bjöd ännu den tiden på en eller
två vinterbaler för slutet sällskap. Det var, som jag tror,
de sista ansträngningarna. Vägen till Ladugårdslandet,
ödslig nog om dagen, bugtar sig fram mellan tobaksland; här
och der tobakslador och de anspråkslösaste boningshus af
trä; till höger en väderqvarn vid en gata som bär till
Träsket; längre fram vid samma sida en ruskig begrafningsplats,
der Ladugårdslandet jordar sina fattiga. Allt det der
passerades utan annat sällskap än en dunkel måne, hvars
matta sken endast ökade dysterheten.
Ändtligen och efter en half timmes vandring fick jag
syn på den höga, orappade tegelstensgafveln af det gamla
kronobageriet åt höger, äfvensom på en annan väderqvarn,
hvilken den tiden på venster hand reste sig från öfversta
spetsen af Tyskbagarbergen.
Denna väderqvarn finnes ej mera nu och icke heller
bergspetsen. Elden tog den förra och sprängborren den
senare. I stället har man nu den nya gatan, som, löpande
genom berget och mynnande ut vid Drottning Kristinas väg,
i dessa dagar fått namnet »Carl XV:s port».
Vid bergets fot stannade jag en stund med blicken
uppåt. Liksom allt annat med eller utan vingar, hvilade
äfven väderqvarnen; men jag tyckte mig skönja några
ljusstrimmor från sjelfva qvarnen, äfvensom några mörka figurer,
hvilka rörde sig från spetsen af berget i riktning nedåt.
Utefter bergsfoten fortsatte jag min väg framåt och kunde
snart, sjelf dold af bergets skugga, tydligen urskilja fyra
manspersoner, af hvilka tre med säckar på ryggen skredo
långsamt och försigtigt utför berget. Framför dem, men
utan börda, gick den tjerde, liksom för att visa vägen. I
denne trodde jag mig igenkänna bror Asks gestalt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
