Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nedkomne från berget, styrde de fyra kosan mot sprutslagarens
gård och försvunno för mina ögon.
Den mjölnaren sofver inte, tänkte jag; bror Ask
arbetar både natt och dag. Så mycket bättre för honom!
Jag gick nu vidare och befann mig snart på Tullgatan
utan att finna någonting ovanligt. Men när jag snuddat
förbi hörnet af Jungfrugatan, upptäckte jag en femte person
i bottforer, pelsrock och skinnmössa, stående midt på gatan
med ryggen åt det håll, hvarifrån jag kom. Vid ljudet af
mina steg vände han sig om, hvarvid skenet från en gatlykta
råkade falla på hans ansigte. Men icke litet öfverraskad blef
jag, när jag fann mig öga mot öga med grosshandlar Ö.
»Du här!» ropade jag. »Jag trodde du redan hvilade
på dina lagrar, ty du gick väl minst en timme före mig
från balen.»
Han hade äfven varit der, primo amoroso som vanligt.
»Jag har gått, oupphörligen gått utan att veta hvart,
och sannerligen jag ännu rätt vet hvar jag är hemma,»
svarade han. »Den fördömdt usla punschen har satt eld i
alla knutarne af min hjerna.»
Jag trodde icke ett ord deraf, oaktadt han snubblade på
målföret. Han slog äfven korsben. Misslyckadt. Det
liknade snarare ett polkasteg. Jag gissade till en annan
anledning, tänkte på det der hörnet af Sevedbåtsgatan och
fann, att en mjölnare gör klokast i att endast egna dagarne
åt sitt arbete. Emellertid låtsade jag ingenting derom, utan
visade honom den väg han borde gå, hvarefter vi skildes.
Hemkommen till mig, hade jag suttit en god stund och
läst aftontidningarna — vanligt innan jag lägger mig —
då jag tyckte mig höra ett skott som af en pistol. Jag
reste mig. Hörde jag rätt? Åter ett skott. Intet tvifvel.
Jag kastade öfverrocken på mig för att springa ned, då ett
starkt bultande hördes på min port. Bums var jag nere och
öppnade. Jag tog ett steg tillbaka. Återigen vår store
dansör, jägare och seglare, men barhufvad och med rocken
i trasor — ett fullständigt haveri.
»Släpp mig in och stäng för all del!» yttrade Ö. med
andan i halsen. »Fan och hans mor äro mig i hälarne
eller, rättare sagdt, hans hustru, ty han är efter mig och
hon efter honom!»
»Jag tyckte jag hörde skott från gatan,» yttrade jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
