Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilken han igenkänner yngsta dottern till den ädling, hvars
hus han plundrar. Han erinrar sig, att denna unga flicka
aldrig gått förbi honom på porttrappan, der han brukat
ligga, utan att hon stuckit i hans hand än en apelsin, än
ett litet mynt och ofta till och med några bitar bonbon,
dem han sedan skrytsamt visat sina kamrater.
»Corpo di Baccho,» ropar han, »förr skall man få gräfva
upp min faders ben, än ett enda hår får krökas på ditt
hufvud, signorina Annita!»
Och dermed ställer han sig framför henne, bjudande
sina påträngande stallbröder spetsen. De ryta af raseri, ty
den vilda jagten får ej hejdas. Men Beppo rycker till sig
en ofantlig bronskandelaber och krossar med den hufvudet
på några af sina intimaste vänner. Vid detta vänskapsprof
ryggar mördarhopen tillbaka, och Annita är räddad.
Några år derefter blef Annita gift med en markis
Minghetti, egaren just till det nya palatset vid
Garibaldi-gatan. Ännu har ingen kunnat flytta in i de ståtliga
våningarna, men porttrappan har Beppo långt före detta tagit
i besittning. Han tror sig ha dubbel rättighet dertill, och
ingen gör honom denna stridig. Också rör han sig knappast
ur stället, vänder på sin höjd ansigtet åt det håll, hvarifrån
den unga markisinnans ekipage brukar komma, ty alltid
har hon med sig något för hans mun, kanske äfven något
för hans hjerta, detta hjerta, som han, till sin stora
öfver-raskning, ändtligen hittade rätt på under denna fasans tid.
Om han sjelf berömmer sig deraf, vet jag ej; men
med stolthet kallar han sig sjelf den siste lazzaronen. Det
kan ligga mycken ärelystnad uti att kalla sig den siste.
Men det ligger också mycket prisvärdt deruti, om man vet
att man är representanten af ett ondt som förgår, af ett
elände som försvinner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
