Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som på bestämd timme nedhissades till honom, en röst
ljudande ofvatiifrån:
»Du har här en vän. Bryt brödet med uppmärksamhet!»
Han bryter sitt bröd och upptäcker deruti ett litet
paket, innehållande ett elddon, en ljusbit och ett hopviket
papper. Han tänder ljusbiten, utvecklar papperet och ögnar
deri. För första gången på mycket länge lättar en suck
hans bröst. Han känner sig genomvärmd, fast det är
vintertiden. Om det varit sommar, skulle han ha känt sig
genomsvalkad, uppfriskad. Han läser, läser om igen, så länge
ljusbiten räcker, och när den är förtärd, saknar han den ej,
ty det är ljust i hans hjerna, ljust i hjertat. Med en
barn-domsbön på sina läppar slumrar han in, drömmer om ett
änglalikt väsen, som, då han lefvande sänktes ned i sin
graf, lemnades efter på jorden.
En annan gång bekommer han några rena pappersblad
med en blyertspenna. Han får då äfven skrifva, och han
skrifver, lägger i dessa blad hela sin själ. Hans förtorkade
öga har till och med öfrig en tår till sigill på det lilla bref,
som, lagdt i den tomma vattenskålen, hissas upp, följer med
den och försvinner. Så dag på dag, år på år.
En morgon mottager kastellets kommendant rapport
derom, att en af statsfångarne funnits död i sin håla,
äfven-som att man vid hans bröst och närmast hans hjerta
upptäckt en bundt skrifvet papper. Man undersöker denna
bundt och finner en mängd breflappar, alla skrifna af samma
hand. Orden äro ett barns ord till en olycklig far, ord
som kunnat beveka stock och sten, beveka allt, utom kung
Ferdinands bödelsknektar. Hvem är då den högförrädare,
som vågat föra dessa lifvets ord till lifstidsfången, till
Perelli, hvilken en dag höjde handen mot Neapels
konunga-tron? Man misstänker allt, undersöker allt, men finner intet.
Visserligen anställer man polisförhör med den dödes dotter,
och hon erkänner otvunget, att hon brefvexlat med sin far;
men vid hvarje fråga om den, som befordrat brefvexlingen,
är hon stum som muren. Kung Ferdinands polis visste
nog medel mot stumhet; men Olympias ungdom och
skönhet hade för många försvarare vid äfven sjelfva hofvet, och
Perellis dotter gick fri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
