Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En dag, året efter Antonio Perellis död, satt Olympia
ensam vid sitt sybord i en frändes hem, hvilket i åtta år
varit hennes fristad. Hon var nu sjutton år. Hon var
knappast nio, när hennes fader kastades i det fängelse, som
blef hans graf.
En utmärkt målare i Florens, af hvilken jag har
enskildheterna af denna berättelse, tillbragte någon del af sommaren
1856 i Neapel, der han såg Perellis dotter. Florentinaren
ger hennes ansigte denna teinte i himmelsblått, som man
vanligtvis skönjer hos alla fruntimmersporträtten af Guido
Reni, t. ex. hos hans Beatrice Cenci, hvaraf så många
kopior genomflugit verlden. Man återfinner ofta denna ljusa,
bländande teinte eller färgskiltning, hvilken är rena
motsatsen till det högröda och glödande hos Rafaels Fornarina,
hos Siciliens qvinnor af adelsklassen och merendels då i
förening med det rikaste blonda hår. Måhända är allt detta
ett arf från den tid, då nordens vikingar slogo ned på
Siciliens kust, dödade dess män och röfvade dess qvinnor,
till dess de, slutligen sjelfva stannande qvar, blefvo i sin
ordning skönhetens byte.
Olympia stördes i sin ensamhet af en ung man, som
trädde in i hennes rum, iklädd en uniform, som den tiden
var underofficerarnes vid neapolitanska armén.
»Ah, Marcello 1» ropade Olympia och skyndade gladt
med framräckt hand den inträdande till möte, men tog hastigt
ett steg tillbaka, bestört öfver uttrycket i den unge mannens
ansigte, som tycktes spruta eld ur alla porer.
Ingen qvinna, allra minst en söderns, misstager sig på
ett sådant uttryck. Olympia förstod, innan ännu den unge
mannen öppnat sin mun till en kärleksförklaring, som slutade
med, att han icke kunde lefva utan henne, att ett nej vore
liktydigt med hans död, med mera dylikt som älskare vid
sådana tillfällen storma fram med, då de säkerligen också
mena hvad de säga. Men om man får ett nej och dödar
sig, så hör det troligen till undantagen. Och finns det
undantag, så finns det bestämdt under Neapels sol och i
Vesuvii närhet.
Olympia nedsjönk på sin stol med händerna för ögonen,
ett rof för en svår inre strid. Men länge satt hon ej så.
Pion reste sig snart, hon hade gjort sitt val. Qvinnan i
södern behöfver sällan någon lång betänketid. Hon gör,
för att tala med Georges Sand, på en timme hvad qvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
