Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nog af, man måste le åt alla dessa hulda sköna, som
endast hade ögon för den stympade statyn, under det att
antikens fulländade mästerverk, som funnos i närheten,
endast rönte en flyktig uppmärksamhet.
Men en dag — just samma dag hvarom nu är fråga
— kom jag att ånyo genomgå det rum, der den välsignade
torson stod, då jag stannade tvärt vid åsynen af en ung
q vinna, som, stående midt för torson, höll vid handen en
gosse af sex till sju års ålder. Hon var sorgklädd, ansigtet
blekt, men sjelfva antiken har ej ett skönare att visa. Hon
hade tagit af sig hatten, så att hennes hår, som var högt
uppstruket, visade sig i sin fulla rikedom och glans. Det var
af guld, men af solens guld, hvars alla färger följt med och
nu skimrade regnbågslikt öfver den unga qvinnans hufvud.
Hennes blickar tycktes liksom fastnitade vid den
stympade bilden. Nu skildes de begge guldfransarne på hennes
ögonlock, och några klara tårar perlade fram.
»Hvarför gråter hon?» frågade jag en svensk
bildhuggare, som då följde mig. »Gråter hon öfver den
besynnerliga smak, som uppställer stenfragment under samma
tak som hvälfver sig öfver Laokoons grupp och öfver
Apollo Belvedere?»
»Tyst! —Det ärCraffords enka!» svarade min följeslagare.
Hvem var då Crafford? En amerikansk bildhuggare,
tillhörande några af dessa puritanska ätter, som gifvit
Nordamerika dess fria statsförfattning och ännu med oförminskad
kraft uppehålla den. En amerikansk konstnär är dock en
sällsynthet. Bildande konst är ännu en främling på andra
sidan Atlanten. Måhända har man ännu ej haft tid att
tänka på den. Måhända tänkte man så här: skaffom först
värdiga förebilder — nog får man värdiga bilder se’n. Först
sanna kristna och dugliga medborgare af kött och blod!
Nog reder det sig sedan med marmorn och bronsen. Först
Washington, sedan Apollo!
Den unge Crafford, med afgjord motvilja för alla andra
sysselsättningar, röjde några anlag för skulpturen. Vid sina
allvarliga och strängt religiösa föräldrars bord satt han och
gjorde kulor af bröd, och af kulorna gjorde han små
hufvud med fars och mors anletsdrag. Föräldrarne blefvo
förskräckta öfver detta sätt att använda Guds gåfvor.
»Så res då, olyckliga barn!» sade en dag fadern till
honom, »res då till detta Europa, der man har palats för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
