Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öfver tyrannens ansigte drog ett askgrått moln, som
likväl ögonblickligen försvann, och nu syntes hans blick
lika lugn som förut och nästan leende hans ansigte.
»Fint uttänkt och utfördt, jag nekar ej det,» sade han
utan att darra på målet; »jag är besegrad, hvad mer? Min
död är af vigt för er, jag vet det. Men mitt lif kunde
väga mer, tusen gånger mer.»
»Hvad menar ni?» frågade Landolfo, hvars begge
händer, nu fria, stödde sig på bordsändan midt emot.
»Ännu har ni ej Palermo,» svarade Maniscalco. »Men
ett ord af mig öppnar hvilken stadsport som helst, och
citadellet har ingen mur så tjock, att ej mitt blotta ord
tränger igenom. Ett ord af mig, och Palermo är ert.»
»Ni förråder då tronen, liksom ni förrådt folket?»
»Jag har varit tronens stöd. Men stå qvar under det
hvalf, som icke längre kan stödjas, det gör den kloke ej.»
»Och liksom ni förråder er kung, skulle ni ånyo
förråda folket,» inföll Landolfo. »Mellan oss kan ej uppstå
annat förhållande än mellan domare och dömde; och
kamrater kunna vi aldrig bli, bjöde ni än på Rom och Neapel.
Nu felas två minuter. Maniscalco, ni måste döl»
Sbirrerna på Piazza Vicliena flydde i alla riktningar,
jagade derifrån af en hemskt öfverraskande syn från fönstret
i första våningen af polischefens palats. Maniscalco död!
Det drog liksom en suck genom hela Palermo —- en suck
af lättnad och af hopp.
Landolfo och hans sex kamrater, alla medlemmar af
upprorsjuntan på Sicilien, hastade åt olika håll. Den som
vid tillfället utfört sergeantens rol var den bekante Chiossoni
från Messina, f. d. ingeniörofficer i neapolitansk tjenst, nu
förste chef för resningen i Palermo.
Stormklockorna ljuda. Folket reser sig. Garibaldi
spränger portarne, hans skaror bryta in. Barrikad efter
barrikad uppskjuter ur jorden. De kungliga, slagna öfverallt,
söka citadellets mur. Citadellet öfveröser staden med kulor
och bomber. De kungliga skeppen likaså. Palats af
marmor och katedraler af mosaik falla i spillror. Palermitanen
ser det icke, klagar icke. Först på sina grusade tomter
känner han sig fri.
Och när Siciliens sol, efter tvänne dagars och nätters
oafbruten kamp, ändtligen uppgick oomtöcknad och klar,
föll hennes första blick på de kungliga truppernas aftåg till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
