Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Reinhold var ett ganska godt barn och kände åtskilligt
som ett stadsbarn sällan känner. Han kände de svenska
namnen på många blommor och visste äfven till hvad nytta
åtskilliga örter voro; han visste hvar man skulle finna den
bästa metmasken och var särdeles hemma i konsten att
lägga nät för rudorna i Nora dam, äfvensom att på
lämpliga tider vittja dem; men för katekesen var han
otillgänglig. Icke ens den lilla ville han nappa på; han lipade
redan vid första hufvudstycket, han stormtjöt vid blotta
tanken på de öfriga fyra.
Jag kunde icke använda de kända kraftmedlen: lugg
och näsnypning, ty jag hade ännu icke fyllt sexton år och
kom ganska väl ihåg, hur framlidne erkebiskop Lindbloms
långa och krångliga tortyrinstrument pressat min egen
barndom. Dessutom hade jag aldrig funnit stryk vara något
tjenligt medel till förljufvande af de ofta rätt långa och
tråkiga skolstunderna.
Jag försökte derför mildare medel. Så förstörde jag
till exempel en splitter ny, herr Grönlund tillhörig kortlek,
för att deraf skapa en ny verld af blommor och djur,
stjernor och englar med all annan härlighet; och i det jag för
den nye Adam öppnade detta paradis, icke blott icke
förbjöd jag honom, utan tvärtom tillät, ja, bad och besvor
honom att äta af det kunskapens träd, som jag under form
och namn af katekes uppstält i det nya eden.
Den nye Adam mönstrade med glädjestrålande ögon
det underbart sköna, som utbredde sig framför honom;
men knappt fick han sigte på det kunskapens träd, hvarpå
han särskildt var bjuden, förrän han med ett gallskri störtade
på dörren, den otacksamme, och försvann, utan att jag på
flere timmar kunde återfinna honom.
Hade den förste och störste skaparen, i stället att
förbjuda, tillåtit och särskildt bedt våra stamföräldrar äta af
det stora kunskapens träd, hvem vet, kanhända det orördt
fått stå qvar till verldens ända.
På ett gudomligare sätt kunde emellertid icke gerna
en lärare gå till väga, tyckte jag, och ändå trodde herr
Grönlund, att fan tagit hans kortlek.
Förtviflad öfver så mycken motvilja för de heliga
dogmerna, vände jag mig ånyo till fru Grönlund.
»Det är mig rakt omöjligt att lära Reinhold katekesen,»
förklarade jag nästan med tårar i ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
