Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunna sköta sitt embete så som hans samvete fordrade,
gjorde honom dyster och grubblande, och så blef han
slutligen sådan ni sett honom i dag. Hur olyckligt är ej
allt nu!»
»Men er mor?» frågade jag, som ännu icke visste att
hennes mor var en af de två jag sett på trappan.
»Min mor!» upprepade hon med svag röst och kastade
en skygg blick åt trappan, hvarefter hon med ett uttryck
i ord och blick, som jag aldrig kan glömma, tillade:
»Bed Gud bevara er, unga herre, för att någonsin
erfara den sanningen, att ingenting här på jorden är
fullständigt, utom olyckan!»
Ack! tänkte jag, sedan hon aflägsnat sig, det finnes
likväl ingen ängstufva så nedtrampad och förstörd, att icke
någon blomma der ännu håller sig qvar för att visa, att
Guds godhet icke helt och hållet öfvergifvit den.
Några år senare råkade jag åter prestens dotter i
Danderyd. Hon var då förlofvad med vicepastorn, hvilken
också blef hennes man. Blef hon en gång lycklig? Jag
vet det ej, och aldrig återsåg jag henne mera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
