Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
postväskan, men alla brefven voro öppnade och pengarne
sin kos.»
»Är det inte som jag alltid sagt,» ropade fanjunkaren
i vredesmod, »att alla poströfvare i riket, ordinarie så väl
som extraordinarie, borde sala ihop och prägla en stor
guldmedalj för att ge den åt generalpoststyrelsen som ett
vedermäle af sin gemensamma tacksamhet för det hon låter
allt fortlöpa efter gamla tabelaturen? Är det inte
himmelsskriande, att flera tusentals, ja hundratusentals riksdaler
skola dag och natt forslas genom landet utan annan
bevakning än en full bonde och en sofvande postiljon!»
Det dröjde icke länge förrän fru Malm inkom med en
spilkum varmt vatten, som stäldes fram midt emellan tvänne
stora dricksglas, hvarefter den förekommande gästen började
brygga toddarna.
»Te får se ut som nybetsad björk, men toddy måste
likna gammal mahogny,» sade han, i det han fylde på flitigt
ur rombuteljen; »en toddy bör ha fyra egenskaper, som
alla börja med bokstafven s, den bör vara stor, stark, söt
och sjudande.»
»Min är så stark, att denna egenskap gerna kunde
skrifvas med stort S,» anmärkte Malm, som smakat på sin
och tyckte att den väl mycket brände i halsen.
»Det hjelps med mera socker,» upplyste den rådige
fanjunkaren, läggande ytterligare ett par stora sockerbitar
uti klockarens glas.
Nu var toddy en så sällsynt vara i den tarflige och
nyktre klockarens hus, att den nästan hade nyhetens behag.
Regnet fortfor att piska fönsterrutorna, och en viss fuktighet
anlöpte salen. Dertill kom att toddyn genom den ökade
sockertillgången blifvit något ljufligare. Dessa
omständigheter, i förening med fanjunkarens goda föredöme och
förnyade tryckningar, gjorde, att vår klockare, hur han läppjade
och läppjade, slutligen fick i sig hela mahognykolonnen.
Värdinnan, som, trots den artige krigarens alla
uppmaningar, icke kunnat förmå sig att smaka mera än en
tesked ur mannens glas, hade tagit godnatt och gått in i
sängkammaren för att lägga sig.
»Jag gissar att herr fanjunkaren har någon sak vid
tinget,» yttrade Malm, erinrande sig att Ensta ting skulle
börja följande dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
