- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 6. Taflor och berättelser. Del 1 /
55

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Emellertid var det visst icke klockarens mening att
hemma afvakta hustruns och mågens ankomst, ty innan hon
kommit till länsmannens gård och länsmannen, som först
måste väckas och kläda sig, hunnit till kyrkan, kunde dådet
derstädes vara fulländadt.

Men huru våga, med något hopp om framgång, ensam
och obeväpnad begifva sig till kyrkan, då han erinrade sig de
begge skarpladdade pistoler, med hvilka den der fanjunkaren
varit försedd?

Aldrig hade hans goda bössa varit honom mer af nöden
än vid detta tillfälle, och denna hade bofven tagit med sig
på samma gång som kyrknyckeln.

Om han ändå hade en spade, en jernstör, en yxa; ja
en yxa vore kanske det bästa, i brist på eldvapen, och en
yxa fanns i vedboden.

Han rusade till vedboddörren och öppnade den.

Men, o fasa! Knappt hade han öppnat denna dörr,
lysande framför sig med lyktan, förrän han med ett
ångestrop raglade baklänges.

Hvad hade då händt, hvad hade han då sett i boden?

Jo, ett stort vidunder, blodbestänkt och med stora horn
på hufvudet, hade der inne visat sig för honom. Voro då
alla troll och gastar lössläppta denna förfärliga natt?

Men strax derpå och troligtvis till läsarens stora
förundran smålog han åt sig sjelf, ty han kom nu ihåg, att
hans hustru dagen förut haft slagt och att det följaktligen
måste vara den stackars Rosenkullas upphängda hud och
horn som så förskräckt honom.

»Men hvad som kunnat förskräcka mig,» sade han till
sig sjelf efter en stunds funderande, »bör äfven kunna
förskräcka andra med mindre godt samvete än jag... Om jag
skulle... om jag toge... nå, hvarför inte?... Har jag väl
något bättre att välja på?...»

Sagdt och gjordt.

Sedan han fått tag i yxan, kastade han Rosenkullas
hud med de vidhängande hornen öfver ena armen och flög
öfver landsvägen till kyrkan.

Kommen dit, blir han utanför muren till kyrkogården
varse en schäs med förspänd häst, medelst tömmarne bunden
vid en stolpe. För öfrigt ingen annan lefvande varelse.

På tå närmande sig kyrkdörrarna, finner han dem
olåsta och kyrknyckeln sittande i sitt behöriga lås.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:26:44 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/6/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free