Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dig att kunna upptäcka ett enda hjelpligt monument på alla
de ladugårdspalats denne Danderyds Tessin uppfört.»
»Jag har upptäckt mycket skönt, jag,» menade dottern.
»Vore roligt att höra.»
»Han står till hela landskapets tjenst... Blåser en lada
omkull för en fattig bonde eller torpare, skall han genast
dit för att hjelpa och gör det ofta utan ringaste ersättning...
Är en arbetare utan arbete, tager han honom ändå till sig
och aflönar honom, äfven om han sjelf icke har något arbete
att gifva. Det der, tycker jag, öfvergår ornament af sten
och lera.»
»Han blir inte rik på den saken.»
»Nej... och ändå ser han alltid förnöjd ut... Jag
känner flere, som med sina många tusentals riksdaler ej
kunna visa ett så lugnt och förnöjsamt ansigte som han.»
»Du intresserar dig mycket för den unge
byggmästaren?»
»Jag hör ju alla tala godt om honom... Och skulle
jag icke intressera mig för en menniska, som vid hvarje steg
lemnar efter sig en god gerning?... Är det så underligt
det? När jag vill binda mig en krans, går jag ju helst dit,
der jag finner de flesta och vackraste blommorna... Och
hur vårdar han icke sin gamle, sjuke far... Ser man honom
någonsin resa till staden för att roa sig?»
»Men den gunstige herrn är road af jagt, och hans
dyrbara tid hindrar honom inte att hela dagen genomströfva
skogarna.»
»Efter min far vet det, kan jag väl äfven omtala hur
han använder det villebråd hans goda bössa aldrig förfelar.»
»Och hur?»
»Han skänker det åt sitt arbetsfolk och andra fattiga
bland allmogen.»
»Består han nu dertill smör, bröd och i synnerhet
bränvin, så har han ju kring sig en allmoge af idel
gurmander.»
Dottern teg; men en viss förtrytelse öfver faderns
hånande anmärkning beskuggade hennes ansigte.
»Men det är inte alltid han smörjer kråset på sin kära
allmoge,» återtog fadern; »ibland trakterar han lika
frikostigt deras ryggar... Du mins väl när han och hans
stallbroder, gästgifvaren på Ensta, höllo på att slå armar
och ben af minst tjugu bönder.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
