Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arma känslan, förvirrad och förföljd, återsöker sitt forna
oskuldshem, för hon alltid med sig något af det gift
verlden sprutat öfver hennes vingar, och det är förbi med vårt
lugn, ofta förbi med en och annan af våra dygder.
Ljufvast för älskande är derför den tid, då man icke
talar, men förstår, då man icke handlar, utan blott tänker.
Kanske är också lifvets lycka blott en dröm. Oftast är
dess njutning dess död.
När en ung man och en ung qvinna egna hvarandra
sin hela aktning, såsom verlden och kanske de sjelfva ännu
blott kalla det, följa snart deras hjertan med, ty denna
aktning är en lögn, om ej dess frukt blir kärlek.
Tala aldrig om vänskap mellan ungt folk af olika kön.
Vänskapen fordrar för sin tillvaro många års bekantskap
och bepröfvadt förtroende. Den skrider lugnt framåt med
refvade märssegel.
Men kärleken, oftast ett ögonblicks verk, sätter genast
alla seglen till och måste antingen framåt eller kantra.
Ungefär derhän hade sakerna kommit med afseende å
ifrågavarande unga personer. De kände ett obeskrifligt nöje
hvarje dag de mötte hvarandra, fast de aldrig öfversatte
detta nöje i ord.
Fantasien har för öfrigt så djupa perspektiv och
följaktligen så mycket att bjuda på, att man icke märker, hur
afståndet i verkligheten småningom förminskas, till dess
man, utan att veta huru det gått till, kommit hvarann så
nära, att man i själ och hjerta slutligen blifvit ett.
När två lågor en gång sammansmält, kunna de icke
gerna skiljas utan stor ömsesidig förlust och saknad. Må
den ena brinna på ett talgljus och den andra på ett
spermaceti, förenade bilda de dock en stor och vacker låga;
men skilj dem sedan, och de skola hvar för sig se små
och bedröfvade ut.
Så ofta Marie Louise hade några väninnor hos sig,
bar det af med hela sällskapet till nybyggnaden. Det var
så roligt att springa på stockarna, medan den hygglige
byggmästaren införde dem i arkitekturens hemligheter.
Han lärde fröknarna, att grunden måste läggas först,
innan väggarne resas, och förklarade hvad takstolar ville
säga, stolar icke för fröknar och mamseller att sitta på,
utan på sin höjd för plåtslagaren och sotaren. Men det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
