- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 6. Taflor och berättelser. Del 1 /
226

(1889-1892) Author: August Blanche With: Georg Pauli, Vicke Andrén, Nils Kreuger, Alf Wallander, Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kråknästet ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Ja.»

»Och han är hemma, förmodar jag?»

»Visst är han hemma.»

»Så mycket bättre... Var då hederlig och öppna, så
jag först får komma in sjelf och sedan bära in mina saker...
För all del, dröj så litet som möjligt.»

»Men hvem är ni då?»

»Jag har den äran vara kommissariens brorson...
Mitt namn är Konrad Rollin... Jag kommer direkt från
Upsala, men får närmare förklara mig, när jag träffat min
hederlige farbror.»

»Var god och kom igen i morgon!»

»I morgon!» upprepade den resande i något melankolisk
tonart; »det är högst nödvändigt att jag i afton får träffa
honom.»

»Kommissarien tar ej emot någon så här sent,»
förklarade rösten.

»Jag måste bli ett undantag från regeln... Var nu
hederlig och öppna!»

»Var inte envis, herre!» fortfor rösten inifrån; »jag
kan omöjligt hjelpa det... Hu! Jag står och förkyler mig
här i farstun.»

»Än jag då?» frågade den resande; »jag står inte
heller framför någon eldbrasa.»

»Ja ja, det måtte vara mycket kallt ute.»

»Att bestämdt säga huru många grader det är, kan
jag visserligen ej, men jag bedyrar heligt, att en god
husbonde inte skulle släppa ut sin hund i afton och än mindre
låta en brorson stå utanför porten och vänta.»

»En god husbonde!» upprepade qvinnorösten, derefter
mumlande några otydliga ord.

»Det är ändå synd om den stackars herrn,» hördes
inifrån en spädare stämma.

»Ja, är det inte?» yttrade den resande, läggande örat
intill porten.

»Söta mamma, låt honom komma in!» fortfor den
välvilligare rösten.

»Gud välsigne er för dessa ord!» utgöt sig den stackars
studenten, hvars öron nu tyckte sig förnimma ett ifrigt
hviskande mellan de innevarande och derefter ett tassande
af steg som aflägsnade sig ur förstugan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:48:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanchesam/6/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free