- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 6. Taflor och berättelser. Del 1 /
227

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kråknästet ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Mamma gick upp till kommissarien för att säga till,»
underrättade den spädare stämman, »och hon kommer snart
ner igen.»

»Ni är en räddande engel,» förklarade den resande
med så mjuk röst, som hans af köld skälfvande läppar
kunde medgifva.

»Gud nåde den som är ute i sådant väder!» återtog
den beklagande stämman.

»Edra ord värma mig redan,» komplimenterade den
utestående. »Går det inte an att öppna litet på porten, så
att jag åtminstone finge sticka in min förfrusna näsa?»

»Jag törs ej.»

»Hvarför törs ni ej?»

»Kommissarien skulle bli så ond, så...»

»Men Gud skall belöna en så god gerning, och han
förmår väl mer än alla kommissarier i verlden.»

Denna lyckligt använda replik hade portens öppnande
till följd. Vår resande inträdde i förstugan, hvars mörker
likväl icke tillät honom upptäcka den räddande engeln.

»Kom in till oss så länge,» bad denna, hvarvid en dörr
i förstugan öppnades.

Den resande var ej sen att efterkomma tillsägelsen och
befann sig snart i en liten kammare, svagt upplyst af en
dank i jernstake och möblerad i förhållande till belysningen,
men icke mycket varmare än förstugan.

Kommissarien Rollins brorson sökte nu med ögonen den
räddande engeln och fann framför sig en ytterst tarfligt
klädd flicka af omkring fjorton års ålder, lång, mager,
gänglig, bara ben och skinn, såsom det heter, men i hvars
bleka, utmärglade ansigte hvälfde sig ett par stora, högblå
ögon, i rikt mått uttryckande hvad det öfriga af gestalten
icke syntes förmå, de fjorton årens mildhet och oskuld.

»Det var mycket beskedligt af er, min goda flicka, att
släppa mig in,» började nu unge herr Rollin, i det han
lade af resskärpet och befriade sig från utanstöflarna. »Hvad
heter ni, min lilla vän?»

»Ellen,» svarade flickan.

»Och det var er mamma som var nere i förstugan?»
fortfor han, slängande af sig pelsen och kastande den öfver
en stol.

»Ja, det var mamma,» svarade flickan, synbarligen
förvånad öfver den unge kavaljerens obesvärade hållning och
hemmastadda beteende.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:26:44 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/6/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free