Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kråknästet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Var god och stig in, min unge vän!» yttrade den
svarte med spelöje på läpparne, »och om det roar er att
öfvervara uppteckningen af er farbrors tillgångar, är jag
för min del på intet vis deremot... tvärtom skulle jag
gerna se att ni stannade qvar, så att er herr far genom er
kunde bli förvissad derom, att allt gått ordentligt till väga.»
»Jag sätter visst inte er ordentlighet i fråga,»
genmälde notarien, »och jag önskade jag hade en lika god
tanke om er samvetsgrannhet.»
»Ni söker förolämpa mig, men jag förlåter er... jag
inser alltför väl, att ni är ond på mig för det der
testamentets skull... men hvad rår väl jag för det?... Er salig
farbror var en förståndig man och visste nog hvad han
gjorde... men för att rätt bedöma andra menniskors motiv
för hvad de göra och låta, måste man nödvändigt befinna
sig på samma moraliska ståndpunkt som de... Unge man,
är ni nog förmäten att vilja ställa er på samma höjd som
er verldserfarne och sannt gudaktige farbror?»
»Jag afundas inte den höjd min farbror i lifstiden
innehade,» svarade Konrad; »den höjden var åtminstone
icke en af mensklighetens, och icke heller kan man säga,
att den smyckades af hjertats ädlaste blommor, ty om så
varit, hade han visst inte skjutit ifrån sig en broder, som
älskade honom och som aldrig gjort honom den minsta
ledsamhet eller det ringaste besvär... icke heller hade han
då gjort sitt enda barn arflöst, på samma gång han handlöst
kastat hela sin förmögenhet i en fullkomligt oskyld persons
händer för att användas till Gud vet icke hvad... Men
jag har icke gått upp för att tvista med er, utan helt enkelt
för att afhemta mina qvarglömda klädespersedlar.»
Under detta samtal hade de fyra herrarne inträdt i
rummet och den svarte vid bordet tagit plats mellan de
begge följeslagarne, i afsigt att undersöka den vigtiga
plånbokens innehåll och vederbörligen uppteckna det.
Vår notarie var som bäst sysselsatt med att pådraga
sig sin syrtut, hvarvid han vände ryggen åt bordet och
de tre som sutto derinvid, då han hastigt och ovilkorligen
svängde sig om, dertill förmådd af följande oväntade utrop,
afgifvet med en röst, som uttryckte den yttersta
öfverraskning och förskräckelse.
»Död och helvete! Hvad är det!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
