Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jernbäraren - 1. Blå duken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Stuka den? Åhjo — så der — efter omständigheterna,
min hjertans bror!»
»F-n i dej och dina omständigheter! — Hur många
hästar har du sömstuckit i din dar?»
»Ungefär lika många som du åkt efter, bror Filman.»
»Jag tror du slänger käft bättre än du smider — kan
du dra fingerkrok, mamsell lilla? — Hör du, ser du den
här gropen midt i pannan på mej? — Vet du hur jag har
fått den? — När jag var i läran hos Ekeberg i verlden —
du har väl hört talas om Ekeberg? — gaf han mej med
hammaren ett slag i pannan — men hårdt mot hårdt, sa
kärngen, stötte hufvudet mot muren, den hammare är inte
härdad, som spränger min skalle. — Men ni sitter och
torkar, gossar små — fru Strömqvist, tag hoftången från
köttknifven och langa hit tre stycken piliknarkare till och
en mugg dubbelöl som står i mantal.»
Befallningen åtlyddes.
»Schål, gubbar! — Hvad nu! — Hvad gör du, din
färgaresjäl? — Sitter du och skålkar! — Hjerta i min talg,
tror jag inte du med flit spilde ut bränvinet bakom bordet!
— Der har du en halskaka för omaket!»
Och dermed gaf smeden vår vän Dahl ett så kraftigt
slag i nacken, att näsan slog i bordet och sprang i blod.
Dahl, glömmande att tålmodigheten äfven hörde till
hans roll för aftonen, rusade upp från stolen och betalade
sin vederdeloman med samma mynt.
Ett knytnäfsslag, utdeladt och återgifvet på en krog, är
en elektrisk gnista för alla närvarande. Kunderna rusade
upp från sina bord och blandade sig i leken.
Jäger, någorlunda van vid dylika uppträden, sökte mäkla
fred och lofvade bjuda hela laget på bränvin; men detta
fredsord, som otvifvelaktigt skulle ha förlamat de upplyftade
armarna, hördes ej bland skriket.
»Han vill inte supa med mej,» skrek smeden, »han
är stursk! Han slår ut bränvinet bakom bordet!»
»Slår han ut bränvinet bakom bordet?» ropade fru
Strömqvist, som trängt sig fram bland sina rusiga kunder.
»Går det inte i honom kanhända? — Bättre folk än han
har smakt det — skäms du inte, karl! Kanske jag lagt gift
i bränvinet, din glop!»
Dussintals armar höjde sig vid dessa ord mot den
stackars Dahl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
