- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 7. Taflor och berättelser. Del 2 /
83

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renskrifvaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öronen, så att den skylde hela ansigtet, följde dem länge
med ögonen. Derefter, sedan de begge hedersmännen
försvunnit, vände han blickarne mot den strålande fönsterraden,
flyttande dem från det ena fönstret till det andra, men sjelf
orörlig som en bildstod.

»Nå, hvad tyckte du om bruden, min lilla
beskedliga?» frågade nära den unge mannen en karlröst.

»Åhjo, som folket är mest,» svarade en qvinnostämma.

»Som folket är mest, säger hon... Jag tyckte det var
det finaste papper jag någonsin sett.»

ȁhja, nog var hon grann... den der sidensargen
kostar pengar den, skall jag säga... Det är ingen konst
att vara vacker, när man är så der tillklutad.»

»Jaså, det stack henne i näsan, tror jag?»

»Men det vet jag, att om jag stode brud, inte skulle
jag stå så der och flina och grina med marskalkarna, för
det passar inte en brud, det.»

Den unge mot fönstren stirrande mannen spratt
häftigt till vid dessa ord.

»Kostar det på henne?» ropade karlstämman.

»Kostar på mig?... Lika litet på mig som på honom...
Aj, låt bli mig, hör han!»

Den unge mannen aflägsnade sig några steg från huset
långsamt och med nedböjdt hufvud.

»Hon skulle vara glad, vara lycklig på en sådan dag!»
mumlade han för sig sjelf. »Omöjligt, omöjligt!... Men
om?... men om?. .. om!... Jag måste bli öfvertygad, om
också mitt hjerta skulle brista!»

Derefter kastade han sig in bland den nya skara, som
nu höll på att armbåga sig uppför trapporna.

Efter ett förtvifladt arbete blef ändtligen den skaran,
till hvilken den unge mannen hörde, insläppt i rummet,
der bruden visades.

Det var en stor, af tvänne kronor upplyst salong, hvars
golf betäcktes af en turkisk matta.

Midt under den närmaste ljuskronan visade sig bruden,
strålande af ungdomens hela behag, för att ej tala om siden,
blonder och juveler. På hvar sin sida om henne stodo
tvänne husarofficerare med gyllene armstakar i händerna
och bakom henne i en bländande halfcirkel ett halft dussin
de utsöktaste brudtärnor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:05 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/7/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free