Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den lycklige trädgårdsmästaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Baron K*** var nära att vinna sitt mål och stod redan
på tröskeln till statsmannavishetens tempel, eller, hvilket
kan vara detsamma, hade redan öppnat sina förmak för
lycksökare, då, genom en märkvärdig otur, den ende han
icke ville mottaga, nämligen döden, instälde sig hos
statsmannen och gaf honom odödligheten, ehuru icke af det
slag han väntat.
Friherrinnan begrät sin salig man, såsom det en ärbar
hustru egnar och anstår, men smålog inom sig sjelf åt hoppet
att dädanefter slippa höra talas om politik och om konungens
gunst med mera dylikt, hvilket under hennes korta
äktenskap trängt makens ömhet i bakgrunden.
Men knappast hade den murade grafven mottagit
baronens jordiska qvarlefvor, förrän hennes bröder och svågrar
mangrannt infunno sig i sterbhuset. Dessa, som räknade
anorna af sin politiska tro från Anjalaförbundet och svurit
1789 års Förenings- och Säkerhetsakt ett dödligt hat, hade
icke kunnat fördraga den aflidne frändens rojalistiska böjelser
och derför aldrig umgåtts i hans hus så länge han lefde.
Men nu strömmade de till från alla håll och utsågo den
unga enkans våning vid Drottninggatan till ett slags politisk
klubb, dels derför att man hos henne, som ingen borde
taga för en konspiratör mot regeringen, trodde sig mer
tryggad mot spioner, dels ock af det skäl, att den unga
värdinnan var lika gästfri som rik. Man fick konspirera
vid rikt serverade bord och ymnigt flödande bålar, något
som aldrig kan skada den s. k. goda saken.
Från denna stund hörde vår enkefriherrinna icke ordas
om annat än om konungens afsättning eller mord, finnande
sig, till sin stora bestörtning, snart sagdt, i spetsen för en
revolution.
Då nu konungamordet var lika litet i hennes tycke som
konungagunsten, beslöt hon, efter mycket grubblande, att
taga sitt parti, och hon tog det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
