- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 7. Taflor och berättelser. Del 2 /
156

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skattsökaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Man bör aldrig eklatera en förlofning under det man vistas
vid en helso-ort, ty det stör allmän trefnad och kan menligt
inverka på de öfrigas helsa.

Bland de mindre bemärkta badgästerna fanns äfven en
infanterilöjtnant vid ett landtregemente, Gustaf B.,
visserligen ung, men till det yttre en ganska vanlig menniska.
Som han icke genomgått Carlberg, var han på sin höjd en
ganska medelmåttig dansör, hvilket gjorde honom föga
användbar i dansen. Men han var något musikalisk och fick
spela dansmusik, när det behöfdes, och som han hade någon
fallenhet för det teatraliska, så var han sjelfskrifven sufflör
vid societetsspektaklerna. För öfrigt ansågs han för en stilla
och beskedlig ung man, som var med om allt utan att
skjuta sig framför i något. Liksom bandet i
blomsterkransen, syntes han nyttig, men utan synnerligt värde för
resten.

Infanteriuniformen är också för mycket förenklad. Sedan
man borttagit epåletterna, hvilket så betydligt förminskat
axelbredden, kan man knappast skilja officerare från
underofficerare. Konungen, landets ståtligaste kavallerist, har
verkligen varit för styffaderlig mot de stackars officerarne
vid indelta infanteriet. Det är nästan bara det välsignade
mörkblå klädet och nästan intet guld. Nödgas man nu
dertill bära den s. k. bersarglierihatten med de breda bårderna
och hönsfjädrarne, ser man ju nästan ut som en fågelskrämma.
Hvem vill bli officer på sådana vilkor? Hvem vill bli en
fasa för fågelslägtet, hvartill en och annan vill hänföra våra
glänsande paradisfåglar i amazonhatt och krinolin?

Möjligt är att vår infanterilöjtnant också hade ett
fördelaktigare parti i kikaren; men officerarne vid indelta
infanteriet ha inga obilliga anspråk. De våga sig sällan på
100,000; hälften är redan mycket för dem, men under
fjerdedelen kunna de knappast gå, ty det är just jemt hvad
som behöfves för att lägga ned i arrendet af någon större
landtegendom, deras vanliga tillflykt. Men vår beskedlige
infanterilöjtnants utsigter voro mulnare än vanligt. Han
skulle, i brist på bättre, ha nöjt sig med enkla tiotalet, men
hade förgäfves gapat efter det. Det är följden af att spela
dansmusik, när man borde dansa, och att sufflera, när man
borde agera.

En förmiddag begaf sig vår olycklige infanterilöjtnant
på väg till den gemensamma promenadplatsen; men när han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:05 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/7/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free