Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En liten krinolinhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade, betagen af ångest och fasa, sprungit sin väg. Hans
tillstånd kan svårligen beskrifvas, men säkerligen fattas af
en hvar, i synnerhet af den som har hustru, det må nu
vara med eller utan krinolin.
Så hade han legat en stund, än konvulsiviskt snyftande
och än stirrande upp på stearinljuset, som från bordet midt
emot kastade sitt matta sken öfver så mycket linne och så
mycken sorg, då han hastigt spratt till, reste sig upp och
vände lyssnande sitt ansigte mot dörren. Han hade hört steg
och röster från personer, som kommit uppför trappan och
nu tycktes vara i farstun.
Dörren slogs upp — och in i rummet flög hans hustru
lifslefvande, fast drypande af vatten som en svabb.
»Kalle, kära Kalle!» ropade hon, kastande sig i sin
mans armar.
»Himlen vare lofvad!» jublade mannen, »du lefver då!
Du är då inte död!
Hu, hvad du är våt!
Men, Sara, min stackars
lilla gumma, hur kunde
du vilja göra mig en
sådan sorg och... Usch,
du blöter alldeles ner
mig!»
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
