Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Bror Fritz»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anländ till brunnssalongen, välkomnades han af de
kamrater han sökte, hvarefter han följde dem till
restaurationen, dit de inbjudit honom. Under vägen dit mötte han
och hans kamrater samma herrskap han nyss råkat i allén.
Han blottade ånyo sitt hufvud, men kamraterna stirrade
rakt framför sig utan att ens röra vid hattarna.
»Den der familjen hör då inte till brunnsgästerna?»
frågade han.
»Till brunnsgästerna, men inte till brunnssocietén,»
upplyste en grefve G**; »familjen är mindre välkänd, och
ingen här vill umgås med den.»
»Hvad är det då för en familj?»
»En så kallad brukspatron T**, känd för åtskilliga knep.
Bland annat har han sjelf satt eld på diverse byggnader som
han haft hög assurans på. Det lärer ha kostat honom
modiga styfrar för att undgå lagens hand. Vidare af hans
meritförteckning känner jag ej, men det kan vara nog för
tillfället.»
»Men hustrun ser hygglig ut, tycker jag.»
»Men glöm ej att de tu äro ett.»
»Och döttrarna äro rätt söta... Gudomliga blå ögon,
de täckaste profiler. Tål man inte heller dem?»
»De äro delar af det hela och följaktligen underkastade
samma dom.»
»Det är hårdt,» anmärkte den nykomne.
»Men rättvist,» förklarade kamraten; »fädernas
missgerning straffas inpå barnen i tredje och fjerde led.»
»Men inte i andra,» menade vår ingeniör skrattande,
»men,» tillade han allvarsamt, »det är synd om de stackars
flickorna, och vill ingen annan vara deras kavaljer, så har
jag god lust att bli det.»
»Det kan du låta bli, så framt det inte roar dig att
sitta på de anklagades bänk. Grefvinnan F*** för spiran
vid denna brunn, och den som sätter sig upp mot henne
är förlorad för tid och evighet.»
»De der nåderna äro sig lika,» yttrade vår löjtnant
med en axelryckning, »och jag känner mig alltid hågad att
höja upprorsfanan mot dem.»
»Äfven du är dig lik, bror Fritz, samma blinda rusare,
som du alltid varit.»
»Ja visst,» svarade Fritz, »jag är väl inte för roskull
ingeniör vid jernvägarne.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
