Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En förlofning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag fruktar jag begått ett rysligt misstag; min måg
är ju den värsta suputer man kan tänka sig, och Gud nåde
mitt enda barn, om det fölle i sådana händer! Jag följde
honom med mycken uppmärksamhet hela aftonen. Jag såg
honom dricka sju stora glas punsch bara med prosten och
tre rysliga toddar bara med borgmästaren. Om det ändå
varit menskliga toddar! Men tre små bitar socker, ett
skedblad vatten och resten bara rommen.»
»Rommen!» upprepade Emelie. »Men rom är väl inte
så farligt, mamma lilla?»
»Stackars toka!» beklagade modern, »du tror det var
fiskrom, du, rom af lake och gädda... Jo, det ska du se,
du, arma barn!»
»Min salig man kallade romtoddar för bläckor och
konjakstoddar för lassar,» upplyste en rådmansenka, som
var med i konklaven.
»Vackra fiskslag!» yttrade ordföranden; »och jag såg
äfven hur min herr måg bar sig åt vid bränvinsbordet.
Han tog helan, halfvan och tersen.»
»Min salig man kallade tersen för smutten och qvarten
för smuttens bror,» upplyste vidare rådmansenkan.
»Vackra syskon!» återtog ordföranden. »Min herr måg
tycks vara af den slägten. Men finns det något olyckligare
än att ha en sådan tratt till man?»
»Nej, gudnås så visst, det finns det inte,» medgaf en
tredje fru, som var enka efter en stadsfiskal; »min salig
man hade många goda sidor, men det säger jag på hans
döda mull, att under de sista tio åren kom han inte nykter
hem en enda afton. Hans nobiskamrater, som ledde honom
hem, stälde honom lutande mot dörren, och när jag öppnade
den, kom min salig man framstupa in på näsan. Det var
för mig att ta emot det. Och när detta kunde hända en
stadsfiskal, en högre embetsmän, som borde föregå andra
med godt exempel, då...»
»Jo, ni ha haft ena söta juveler till män, jag vet det
nog,» inföll ordföranden. »Men lemna nu de döda i ro, vi
ha nog af de lefvande; låt oss samråda, mina goda vänner,
om de mått och steg man bör taga i denna vigtiga
familjeangelägenhet. Jag har sagt till om godt starkt kaffe och
vi ha det snart på bordet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
