Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- En sommarmorgon i Hagaparken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En sommarmorgon i Hagaparken.
Hagas härliga parker blomma numera förgäfves. Öde
stå de sköna alléerna, i hvilka fordom så mycket
lif, så mycken bullrande glädje herskade, och lundernas
sommarfåglar sjunga blott för hvarandra. Djurgården har
inkräktat på Hagas område, och Haga slott och Haga park
qvarstå, snart sagdt, blott i Bellmans odödliga sånger. Dock
finnes det en klass af hufvudstadens invånare, som icke
alldeles ur sitt minne förjagat Haga, nämligen arbets- och
tjensteklassen. Den, som bittida en söndagsmorgon om
sommaren vandrar uppåt Drottninggatan och Kungsbacken,
möter talrika flockar af gesäller och tjenstflickor, hvilka,
efter att under lekar och dans ha tillbragt natten i Haga,
nu begifva sig hem under sång, bärande stora blomsterqvastar
i händerna. I spetsen för dem ser man vanligtvis
en ungersven med fiolen under hakan och stråken i liflig
rörelse. Än hör man från en flock den bekanta visan ur
Rinaldini:
»Uppå fältets gröna parker,
I det tysta bergets vrår,
Uti skog och ödemarker
Söker jag min älsklings spår.»
Än från en annan:
<poem> »Dig ger jag ringen,
Ingeborg, åter;
Heliga minnen bo troget i den.
Gif den åt ingen,
Flitiod förlåter;
Mig ser du aldrig på jorden igen.» /poem>
Under dessa sånger, exeqverade endast af tvänne
stämmor, den gällaste diskant och den djupaste bränvinsbas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:23 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/8/0036.html
