Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Enda barnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Enda barnet.
I.
På knä vid enda barnets sjuksäng lågo en fader och en
— moder med hopknäppta händer och ögonen simmande
i tårar. Rummet var försedt med dyrbara möbler; från en
i taket hängande grön glaslampa flämtade ett mildt sken;
rika spetsar föllo från sparlakanen, sidentäcket och
örngottskudden; men på denna sistnämda hvilade ett spädt
barnansigte med dödens färg på de insjunkna kinderna, och på
de små, likblå läpparna rasade en konvulsivisk smärta, som
ej syntes vilja fly förrän i förening med lifvet.
Vid dörren stod läkaren, dröjande, liksom vore det
omöjligt för hans menniskoälskande hjerta att aflägsna sig,
då han väl visste, att med hans aflägsnande den sista
strimman af hopp äfven skulle slockna i de olyckliga
föräldrarnas hjertan. Till honom stirrade ånyo deras ögon.
Han svarade ej, hans blick föll än en gång på
dödsbädden, hans axlar höjde sig, hans hand rörde låset, och
snart voro de knäböjande föräldrarna ensamma med sitt
döende barn.
I rummet herskade en hemsk tystnad, blott stundom
störd af snyftningar, som, rotfästa i de ömmaste hjertan,
förgäfves bekämpades af omsorgen att ej genom det ringaste
buller öka den lilles lidande.
Slutligen höjde modern sin stämma, och hennes tårar
och snyftningar sammansmälte i en brinnande bön.
»Du har gifvit mig honom, Förbarmare i skyn, du
har uppfylt fleråriga önskningar och åt mitt hjerta skänkt
en sällhet, vid hvilken det vant sig och hvarförutan det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:23 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/8/0101.html
