Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hästgardisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
HÄSTGAEDISTEN.
specerilager af bevekande ord, inlagda i en strut, förfärdigad
af en bankotia. De begge herrarne gingo under den
lifligaste försäkran att om tvänne dagar återkomma. Vår
hjelte var nu ensam igen.
»Det återstår mig blott detta,» sade han till sig sjelf;
»ty medan min lycklige rival, lycklig genom min egen
dumhet, får de skönaste utsigter i verlden från tvänne de
präktigaste landtegendomar, och medan hans blick får
glädja sig åt det goda stångjernssmidet vid lika många
bruk, måste jag kanhända njuta utsigten af Hornsgatan och
nöta sönder pannan mot fönstergallren. Men min hämd,
min rysligt tillämnade hämd?. . . Skall jag då väl göra
bättre figur på gäldstugan, än jag gjorde som korpral vid
gardet?. . . Den hämd, som rasar mellan fängelsemurarna,
krossar sitt eget hufvud, men visst ej någon annans.. .
Kors, hvad jag varit för ett nöt! Jag kan bli ursinnig när
jag tänker derpå.. . Nej, nej, i dag måste det vara afgjordt,
i dag måste jag höra ett annat utslag afkunnas, och blir
det mig emot, då slut mig inom dina murar, du
bysättnings-häkte, som kallas för grafven!»
Han tog sin hatt och sin kappa och rusade på dörren.
8.
Samma förmiddag satt i sin boudoir, lutad mot
diva-nens ejderdunskuddar, enkefriherrinnan v. F. En tunn,
hvit morgonklädning faller i rika veck kring de yppiga
formerna, och det sköna hufvudet böjer sig mot den höga,
bländande barmen, liksom ville det utforska orsaken till
dess oroliga vågor, medan höstsolens inströmmande strålar
smeka den blottade, välrundade armens hvita sammetsfjun.
Hastigt spritter den härliga gestalten upp ur sin tankfullhet,
ty sporrar klinga i förmaket, och innan ännu betjenter och
kammarjungfrur kunnat hindra det, står på boudoirens
turkiska matta den djerfvaste bland män. Men, märkvärdigt
nog, upplöser sig förtrytelsens mörka färg på tjuserskans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
