Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skomakarens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
SKOMAKARENS DOTTJCB.
slippa höra det der eviga om qvartaler, kunder och garfvare,
och om man en vacker dag finge vända allt det der ryggen
och lefva pä pengar, som annat folk, eller skaffa oss en
landtegendom och bli possessionat...»
»A’ du galen, Stina?» afbröt henne den käre maken;
»ska jag vända ryggen àt mitt yrke, hvarigenom jag kommit
mig upp till bergning och förmögenhet? Ska jag lemna allt,
som är mig dyrbarast och kärast, mina läster, mina ...»
»An din hustru då, grymme I»
»Ja ja, det förstås af sig sjelf, det; men jag begriper
ej, hvarför du alltid ska gnola på den der visan, som du
vet misshagar mig så mycket.»
»Min goda Snörlund, jag mente blott, att om du blir
possessionat, kan du äfven bli riksdagsman, ja,
banko-fullmäktig med tiden, och det vore, minsann, inte
slarf-sylta, det.»
»Åhja, om man vore säker på det, men som det torde
dröja dermed tills det blir två torsdagar i en vecka, så är
det bättre att sörja för morgondagens angelägenheter i min
verkstad än sörja för riksdagens. Hellre sköter jag min
egen bank än rikets ständers, och dermed punkt.»
»Nå, gör som du vill, söta du, men kalas måste vi
ha ändå »
»Nå nå, deremot har jag visst ingenting att invända,
bara du lofvar mig att inte sätta högmod i flickan och
komma henne på den tanken, att hon är bättre och
förnämare än hennes föräldrar. Gerna må också löjtnant
Nagelborste bli bjuden, efter det egentligen är för hans
skull, som allt tillställes, och vi derigenom få tillfälle bevisa
honom någon artighet för det han bjudit oss på spektakler
och konserter, ehuru jag, för min del, icke haft något
särdeles roligt af allt det der. Hellre sofver jag på en
trästol än blundar i en loge på kungl, stora teatern; hellre
hör jag Katarina vid sitt klavér sjunga den der visan om
»mäster Pinne» än alla Bischopar i verlden gala sin
galli-matias, så det kan göra en ondt i magen.»
»Katarina måste äfven ha en ny klädning, min gubbe.»
»Ny klädning igen .. . Nej, nu går det för långt. . .
Ny klädning... Är du rasande? Ny klädning... Vill du
göra mig rent af besatt?... Af den saken blir nu rakt
ingenting, så framt du ej vill taga mitt gamla förklä’, som
hänger der på dörren, och göra henne en ny klädning
deraf.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
