Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De öfrige polisbetjenterna betraktade ömsom Ek och
ömsom hvarandra, synbart förlägne.
»Hvem kunde ana, då jag för några timmar sedan
skildes från dig, att en sådan händelse skulle inträffa!»
yttrade Kron. »Jag får besvära dig med att mottaga min
föredragningslista för morgondagen, ty du inser väl, att jag i
morgon omöjligt kan inställa mig i kunglig poliskammarn ...
Polismästarn kan inte begära, att jag...»
»Visst tusan skall du inställa dig inför poliskammarn i
morgon,» sade gevaldigern i Jakobstrakten, vexlande en
betydelsefull blick med sina följeslagare.
»Är du tokig, Ek?» frågade Kron, blind och döf för
allt annat, utom för sin stora förlust.
»Tokig, säger du!» sade Ek; »visst skall du inställa
dig först och främst ... Det är väl du som är tokig, om
någon är det ... Hvad tusan tänkte du på, bror Kron!»
»Hvad vill det säga? Hvad menar du med det?»
ropade Kron, betraktande sin kamrat med stora ögon;
»hvarför gapar du på mig så der? ... Hvad betyder det här!»
Assessorn, som under samtalet mellan de begge
gevaldigerna gått fram och tillbaka på golfvet med långa steg
och begrundande ansigte, stannade nu framför Kron.
»Det var gift, det var arseniksolution i dekokten,
herre!» tillkännagaf läkaren med en genomträngande blick
på den tilltalade.
»Gift! Arsenik!» ropade Kron, studsande flere steg
tillbaka.
»Gift!» skrek Albert till och sprang fram från
fönstersmygen.
»Gift! Gift! ... Ha! Ja, ja, det är sannt!» utbrast
Kron och sjönk förkrossad ned på en stol»,
Han erinrade sig nu de ord hans hustru yttrat, innan
hon gaf upp andan. Det var vissheten om hennes rysliga
dödssätt, som alldeles förkrossade honom. En gevaldigers
hjerta är icke alltid af sten.
»Sannt ja ... visst tusan är det sannt,» tillade gevaldiger
Ek; »derför får du ursäkta, min kära Kron, om vi ... Jaja,
bläng så lagom för det ... vänd inte ut och in på ögonen
för det ... vänd hellre ut och in på dina fickor, för ser du,
min hedersbror, nog skulle det kunna hända, att det funnes
så många droppar qvar, att de kunde taga lifvet af en
hederlig karl ... Det är således för din egen skull vi måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
