Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på sand ... stackars Bruno, som måste tillfredsställa dem
alla! ... Är du ond på mig?»
»Jag är i himlen, när du talar så der och när du ser
på mig så der!» svärmade zigenaren, öfverhöljande hennes
händer med brännheta kyssar.
»Vi skola inte tala mera om den välsignade plånboken
eller om det som nu förvaras uti den,» sade Anna, under
det hon omlindade plånboken med en snodd flere hvarf och
sammanknöt denna med flere knutar.
»Jag skall gömma den, jag,» ropade Bruno; »hur kunde
jag sätta ett sådant lappri i fråga!... Förlåt mig, förlåt mig,
älskade, tillbedda Anna!»
»Nej, jag behåller den sjelf ... du har rätt ... det kunde
vara farligt att ha den beständigt i fickan ... jag borde ha
insett det ... men jag inser ingenting ... jag är blind för
allt annat i verlden, utom för min hämd!»
Bruno ryckte plånboken ur Annas hand och stoppade
den hos sig.
»Jag skall hafva den på mig natt och dag,» ropade
han; »jag skall hänga den utanpå rocken, så att hela verlden
kan se den, om du så vill! ... När var inte din önskan
min, din vilja min! ... Nedsjunke jag i jorden, den stund
jag glömmer det!»
Anna böjde sig ned öfver honom och tryckte en lätt
kyss på hans panna.
I detsamma började pendylen på väggen slå.
»Klockan är sex,» sade Anna; »du bör inte dröja längre,
min vän.»
»Ja, det är sannt,» svarade Bruno, resande sig upp från
golfvet; »vid dina fötter glömmer jag, att året har dagar
och dagarne timmar.»
»Den tid skall komma,» yttrade zigenerskan, »då jag
räknar timmarne endast när du är borta, men aldrig räknar
dem när du är hos mig.»
»Ack, Anna!»
»Skynda dig nu ... om en timme är han här ... om
två timmar ...»
»Är han inte här,» inföll Bruno muntert; »på post! ...
Fienden nalkas.»
»Nalkas sitt förderf ... dröj inte, Bruno! ... Hasta,
flyg! ... Flyg som vinden!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
