Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Kanhända ... men hvad betyder det? ... Det stod
deruti, att du älskar mig, och hvad rör mig sedan allt det
öfriga? ... Vet jag ej förut, att du är en svärmerska? ...
Hvad gör det? ... Jo, det gör dig om möjligt ännu mer
intagande.»
»Har du min biljett med dig?»
»Jag bär den vid mitt hjerta, Jolante! ... Der är dess
rätta plats.»
»Du bär den vid ditt hjerta? ... En karl bär en qvinnas
ord vid sitt hjerta! ... Jag tror det inte, min vän ... Du
bör ej förundra dig öfver min misstro.»
»Ingenting är lättare än att öfvertyga dig om
motsatsen,» förklarade grefven, i det han uppdrog ur
bröstfickan sin plånbok och framtog derutur rosenbiljetten samt
höll den med triumferande min framför Annas ögon.
Zigenerskan betraktade biljetten och öfverlemnade den
derefter till grefven.
»Min misstro var ogrundad,» sade hon; »det gör mig
lycklig, stolt ... Jag har då inte skänkt min ömhet och min
kärlek åt en ovärdig.»
»Ditt misstroende var ett dolkstyng för mitt hjerta,»
deklamerade grefven, under det han himlade sig rätt
teatraliskt; »men du har en förmåga att mildra smärtan och läka
såren, som ingen dödlig utom dig har.»
Under dessa känsloutgjutelser lade han biljetten tillbaka
in i plånboken, som han sedermera stoppade i bröstfickan.
Annas ögon sökte pendylen, som hängde öfver divanen.
»Du ser på klockan,» anmärkte grefven misslynt; »du
väntar väl ingen?»
»Nej, jag väntar ingen.»
»Kan jag lita på det?»
»Hvem skulle jag väl vänta, när du är hos mig?»
»Engel!» utropade grefven och slog ena armen om
hennes 1if och tryckte henne närmare till sig på samma
gång hans mun sökte hennes.
»Carl Gustaf!» sade hon, befriande sig sakta från
grefvens arm och undvikande hans kyss.
»Carl Gustaf, säger du ... Ack, hvad det klingar ljuft,
nar du talar så! ... Men ... men hvarför undviker du mig?...
Hvarför vänder du bort ditt himmelska ansigte?»
»Var ridderlig, min vän! ... Glöm ej att du har en
värnlös qvinna vid din sida.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
