Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Zigenerskan kalla grefven för du? ... Hvad tänker ni
på, min ädle beskyddare!» genmälde Anna, kastande på
honom en ny förtrollande blick.
»Allt bugar sig för börden och rangen,» sade grefven;
»men börden och rangen buga sig för skönheten ... allt
knäböjer i stoftet för den ... allt både i himlen och på
jorden.»
»Det är lättare att skrifva än att tala förtroligt, min
vän,» yttrade Anna; »det blir mycket svårt att vänja mig
vid detta förtroliga ord, vid detta du.»
»Men hvarför det, gudasköna Jolante!... Tillhöra vi
inte från denna stund hvarandra? ... Skall väl hädanefter
någonting annat än döden åtskilja oss!»
Det är ett eget förhållande med våra s. k.
»rikskurtisörer», nämligen att i den mån deras känslor utdö, hvilket
sker ganska fort, blifva fraserna på deras läppar allt mer
lifliga och blomstrande. Men på samma gång de ljuga för
andra, ljuga de äfven för sig sjelfva, ty de tro sig nog
hafva det förträffligaste hjerta, ehuru detta i sjelfva verket
icke är någonting annat än en förkolnad klump, mellan
hvars svarta, osande remnor lögnen blickar.
»Ni läste då min biljett?» frågade Anna med ett
skalkaktigt småleende.
»Ni? ... Återigen ni! ... Vill ni genomborra mitt hjerta,
grymma qvinna!»
»Nå, du då ... jag måste väl försöka ... du läste de
rader jag skickade i går?»
»Läste dem? ... Nej, min Jolante! ... Jag slukade dem,
liksom den hungrande tiggaren slukar en pannkaka ... i
början trodde jag knappt mina egna ögon.»
»Du väntade inte, att jag så snart skulle gifva mig? ...
Inte sannt?»
»Så snart, säger du? ... Kallar du två års belägring för
snart, du hårda?»
»Du tycker väl att jag skrifver rätt underligt ibland?»
frågade Anna med forskande blickar.
»En prinsessa skulle afundas dig dina koncept, såväl
hvad det yttre som det inre beträffar,» svarade grefven;
»du är gudomlig i allt.»
»Men mycket i mitt bref föreföll dig säkert
obegripligt? ... Jag misstänker det.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
