Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nåd!», liksom hade han varit fullkomligt öfvertygad om
nåds erhållande, troligtvis på grund af den stora tjenst han
gjort vederbörande genom upptäckten af Lejonborgs förrädiska
stämplingar, något som helt säkert zigenerskan icke
uraktlåtit att förespegla honom. Slutligen måste vakten med
våld nedlägga honom på stupstocken. Under det dröjsmål,
som genom hans motstånd uppkom, hördes inom
spetsgården följande besynnerliga ord af en qvinnoröst: »sex
goda bösskulor, sex goda bösskulor!» Dervid skall
delinqventen ha fallit i raseri och utöst de förfärligaste
förbannelser, hvarunder han mångfaldiga gånger utropat namnet
»Anna!» och dermed fortfarit, till dess hans hufvud föll.
Ingen qvinlig åskådare kunde likväl upptäckas inom
spetsgården.
Hvad grefve Lejonborg beträffar, så hölls han verkligen
i förvar inom Danviks dårhus en tid af tvänne månader,
hvarunder ingen främmande fick släppas in till honom utan
att vara försedd med polisens särskilda tillåtelse. Derifrån
affördes han sedan till en icke långt från Stockholm belägen
landtegendom, der han sattes under den strängaste tillsyn.
Hur han funnit sig i sitt olycksöde, känna vi ej; men
allmänna omdömet ansåg honom för rubbad till sina sinnen.
En dag, så berättas det, hade han suttit i sitt ensliga rum
framför det öppnade fönstret, som vette åt landsvägen, då,
att döma af utseendet och klädedrägten, en ung resande
herre, hvilkens vagn väntade på landsvägen, tittat in genom
detta fönster och ropat till den stackars fången: »Grefve
Lejonborg, kom ihåg Odelii skuldsedlar!» hvarefter den
främmande försvunnit. Grefven hade rusat fram till fönstret
och under ursinniga åtbörder sökt begifva sig ut derigenom
för att förfölja främlingen, hvilken han påstod vara ett
förklädt fruntimmer och detsamma som vållat hans olycka,
men blifvit derifrån hindrad af sin inskyndande bevakare,
hvilken icke sett den ropande personen och derför i början
trodde, att grefvens påstående endast var ett nytt anfall af
galenskap. Visserligen intygades strax derefter af andra, att
en resande af det utseende och i den drägt, som grefven
uppgifvit, rest förbi gårdsbyggningen, men någon vidare
uppmärksamhet fästes icke dervid. Det stora fideikommisset
Bastholm förvaltades emellertid af kusinen, ryttmästaren,
men huruvida denne bad till Gud om sin frändes
återställande till helsan, lemna vi oafgjordt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
