- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 1. Banditen /
288

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Derpå följde några minuters tystnad, hvilken Albert
icke förmådde bryta, emedan han kände sitt hjerta beklämdt
af en oro, hvars anledning han ej kunde fatta.

»Jag är nu klädd och måste bjuda er farväl,» yttrade
den osynliga med något darrande stämma; »räck mig er
hand genom löfvet här, så att jag får trycka den till ett
svagt bevis af min tacksamhet för den stora tjenst ni gjort
mig och som jag aldrig skall glömma.»

Albert reste sig hastigt ur båten och, förgätande sin
egen blottstälda belägenhet, famlade han utefter löfväggen
och stack in högra handen derigenom.

Löfväggen var verkligen så tät, att han ej kunde
genomtränga den med sina blickar; men han såg att något
obeskrifligen ljust genomglänste löfverket, han kände sig
omfläktad af en varm, doftande andedrägt, och mellan några
åt sidan böjda qvistar tyckte han sig möta blicken från
ett öga, på samma gång flammande af eld och fuktigt af
tårar.

Han vågade knappt andas, ty han trodde sig höra
andetag, så djupa som suckarne från ett upprördt haf.

Han kände sin hand omfattas af sammetslena händer,
och en lätt yrsel vidrörde hans hjerna och färgade hans
kinder purpurröda.

När hans hand ändtligen blef fri och han långsamt
drog den tillbaka, upptäckte han på lillfingret en smal
guldring med en dyrbar blomma af juveler.

Han tyckte sig förnimma ljuden af prasslande löf och
af steg på stranden. Nedböjd i sin båt, spejade han åt det
håll, hvarifrån ljudet hördes.

Men hvad såg han?

Han såg en flik af sin egen blus och en kant af sin
egen halmhatt skymta fram mellan träden i skogen och —
försvinna.

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:40 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/banditen/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free