Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bokhållaren Albert Kron, nyss hemkommen från skog
och mark, kastade sig trött och svettig på trästolen framför
kontorspulpeten.
Inspektor Ström inträdde på kontoret.
»Jag skall berätta herrn en behaglig nyhet,» sade
denne till Kron.
»Och det är, herr inspektor?»
»Jo, att jag i morgon skall bort från gården.»
»Och det kallar inspektorn en behaglig nyhet!»
»Ja visst ... för mig åtminstone och, som jag tror,
äfven för herrn.»
»Hur då?»
»Jag är vederbörligen utnämd till inspektor på
Djursholm efter Stenman, som rest sin väg, och herrn är tills
vidare förordnad till min efterträdare.»
»Är det möjligt!» ropade Kron, af glädje glömmande
sin trötthet.
»Och blir grefven fortfarande nöjd med herrn,» tillade
inspektorn, »så är gunstig herrn innan årets slut upphöjd
till ordinarie inspektor öfver Nora ... Duger det, skulle jag
tro, för den som inte behöfver raka sig oftare än en gång
i veckan.»
»Jag vet en mycket duglig inspektor som rakar sig
endast hvar tredje vecka,» svarade Albert med en blick på
Ströms skäggiga haka.
»Nå nå ... Men det var sannt det ... När började
herrn brefvexla med prinsessor?»
»Prinsessor!» upprepade Albert förvånad.
»Ja, det har kommit ett bref som ...»
»Ett bref!» utbrast bokhållaren och sprang upp från
stolen, ty han anade hvem prinsessan var; »ett bref! ...
Ack, gif hit, gif hit!»
»Ett papper, som man kunde klippa sönder till
löskragar,» yttrade Ström, under det han letade i sina fickor;
»och guldkanter bevars, och ett sigill bevars, och en stil
som på engelska förskriften.»
»För all del, gif mig brefvet, goda herr inspektor!»
bad Albert, utsträckande begge armarne mot sin förman.
»Men om det nu också vore silfverpapper med
guldbokstäfver på,» fortfor inspektorn, gräfvande i den ena
fickan efter den andra, »så har jag i alla fall glömt qvar
hela grannlåten i bränneriet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
