- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 1. Banditen /
414

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Med den vördnad, man egnar en drottning, kysste
läkaren inspektorskans hand.

»I denna stund,» fortfor frun, »har jag inte hjerta att
bannas på er för den långa tid Gunilholm förgäfves fått
vänta på er ankomst.»

»Ack, hvarmed har jag gjort mig förtjent af så mycken
godhet?» frågade läkaren.

»Ofta har jag er bild för mina ögon,» genmälde den
sköna värdinnan.

»Min bild för era ögon!» upprepade läkaren; »om jag
hädanefter blir en bild af egenkärleken och högmodet, så
förebrå mig inte för det!»

»Ack nej! ... Jag ser er ännu vid sjukbädden, hvarpå
hon låg ... Ni har glömt det för längese’n, doktor Hjort,
men den ömma vård, ni skänkte en af de olyckligaste som
jorden burit, glömmer jag aldrig så länge jag lefver.»

»Nå, doktor, är det inte sannt som jag sade?» ropade
inspektoren, ängslig för den sorgliga tonart, hvaråt samtalet
lutade; »är inte min hustrus ansigte fullkomligt oförändradt?»

»Tack, min vän!» svarade läkaren; »du befriade mig
från att säga en högst öfverflödig artighet.»

»Säg inte det, herr doktor,» yttrade frun leende; »jag
är inte mer än tre år yngre än min man och blir derfor
ganska glad till sinnes, när han eller någon annan säger,
att äfven mitt yttre är oförändradt.»

»Doktorn förgapade sig alldeles i ornamenten på
fasaden,» utbrast Kron; »för öfrigt är han, liksom jag, inte
särdeles belåten med att du gifvit paletten och penseln på
båten.»

»Jag kan inte neka för, att när man, såsom fru Kron,
haft kärlek för konsten,» yttrade gästen, »så förvånar det
mig att ...»

»Ack, herr doktor,» inföll värdinnan, »visst älskade
jag mycket min konst ... men qvinnan är ombytlig ... jag
fick en ny kärlek, som inte lemnade något rum bredvid sig
åt den gamla, och sedan den tiden vet jag ingen vackrare
tafla än min mans glada ansigte och inga skönare grupper
än dem af mina lekande barn.»

»Skulle man inte tro, när man hör henne tala, att hon
alltid har rätt!» ropade Kron, slutande sin hustru intill sig.

»Hvilket nöje för mig att få visa er mina barn!»
yttrade frun; »nu äro de alla ute kring berg och backar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:40 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/banditen/0414.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free