Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Barnen - 3. Flickan i Stadsgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FLICKAN I STADSGÅRDEN.
57
»Hvad för slag?»
»Någon . . . någon slant.»
Hvad ville han med den?» frågade madamen med
några rynkor i pannan.
»Ge den åt... åt lilla flickan der,» svarade Axner,
som märkt rynkorna och blygdes öfver att vilja bjuda den
goda qvinnan en så ringa gåfva.
Behåll han sina slantar,» sade madamen, »för inte
behöfver Lalla dem ... se på henne bara... är hon inte
fin och grann som en liten prinsessa?»
Axner, som nu först tog den lilla flickans drägt i
ögon-sigte, fann, att hans värdinna talat sannt, ty en liten
prinsessa kunde knappast vara grannare klädd än lilla Lalla.
Hon hade på sig en ljusblå sammetskolt, vid halsen och
ärmarne kantad med hvita sammetsremsor af två fingrars
bredd, hvaruti små svarta, ovala lappar, likaledes af
sammet, voro fästa, så att det liknade bräm af hermelin.
Underkläderna voro af den finaste kambrick med påsydda
dyrbara spetsar, och de blå sammetsskorna, som omslöto de
äfven för ett barn underbart små fötterna, fulländade den
storståtliga barnkostymen.
Detta sålunda praktfullt klädda barn bildade en högst
märkbar kontrast mot madamens visserligen snygga, men
grofva ylleklädning, samt mot kammarens fula tapeter och
simpla möbler, hvilka röjde den största fattigdom. Den säng,
hvaruti vår hjelte blifvit lagd, utgjorde likväl ett undantag
från den öfriga möbleringen. Den var af betsad björk, hade
de finaste lakan och det vackraste täcke samt var försedd
med sparlakan af rödrutigt bomullstyg. Ju mer Axner
betraktade den lilla flickan, desto mer sagolik föreföll honom
hennes tillvaro i denna torftiga boning.
»Ack, hvad madam har för ett litet sött barn!»
utbrast vår hjelte.
»Ja, är hon inte bra söt? yttrade qvinnan, småleende
mot barnet; ^»det är Lallas egen säng, som lilla herrn nu
ligger i.»
»Lalla vill till gossen,» ropade den lilla, sträckande sina
små armar upp mot vår hjelte.
I stället för svar böjde sig Adolf ned mot flickan, tog
henne i sina armar, smekte och kysste henne. Flickan tog
honom jollrande i håret och lufvade honom rätt allvarsamt;
men oaktadt hans blesserade hufvud icke medgaf slika karesser,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
