Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Barnen - 4. Ett halft öra i stället för två stora himmelsblå ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HALFT ÖRA I STAT,T,ET FÖR TVÅ HIMMELSBLÅ ÖGON. 79
De gingo in på gården och uppför den trånga,
bristfälliga trätrappan.
»Den der dörren är det,» hviskade Adolf, utvisande en
låg, lika bristfällig dörr.
»Vi ska väl knacka på för artighetens skull,» sade
kopparslagaren och dängde på dörren med knytnäfven det
värsta han förmådde. Derefter öppnade han utan vidare
krus och ceremonier dörren.
Midt på golfvet i kammaren stod en qvinna, som
betraktade de inträdande med förgråtna ögon. Det var den
beskedliga madamen.
Adolf skådade åt höger och venster, på sängen och
under bordet, men upptäckte hvarken den store muraren
eller den lilla flickan. Detta oroade honom, och han nedslog
försagd sina ögon. Men man får icke alltid vara i fred,
fast man nedslår ögonen. Vår hjeltes ögon började vända
ut och in på sig vid åsynen af ett gigantiskt klappträ, som
låg framför hans fötter. Han gaf det en spark, så att det
dansade af inåt golfvet och försvann under sängen.
»Ah, den lille herrn!» yttrade qvinnan, torkande sina
ögon med förklädet; »han kommer för att söka sin mössa . . .
jag har tagit vara på den.»
Hvad frågar den efter en mössa, som har en fin, splitter
ny filthatt på nacken och ett par blå ögon i hjertat? Adolf
runkade på hufvudet och teg, liksom lian varit rädd för att
framställa någon fråga.
Kopparslagaren, som icke heller kunde upptäcka någon
grof karl till murare, drog ögonbrynen tillsammans och
syntes äfven något förlägen.
»Är det madam,» frågade han slutligen, »som i går
hjelpte gossen min tillrätta?»
»Jaså, är herrn far till lilla herrn der?» gaf hon till
svar, under det hennes jemförande blickar irrade mellan
den äldres grofva, koppärriga anletsdrag och den yngres
fina, vackra ansigte, liksom tviflade hon på möjligheten af
att kunna plocka astrakaner från qvisten på ett granträd.
»Ja, jag är hans far . .. är det madam som är gift med
muraren?»
»Ja, min man är murare . . . jag vet inte om det går
an att be herrarne stiga fram och sitta. . . det är så ruskigt
och ostädadt här, för i dag har det. . .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
