Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Barnen - 4. Ett halft öra i stället för två stora himmelsblå ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. HALFT ÖRA ISTÄLLET FÖR TVÄ HIMMELSBLÅ ÖGON. 87
Han hade hunnit ungefär till hälften af tidningen, di hans
uppmärksamhet uppfångades af ett samtal i källarsalen.
»Nå ändtligen efter sju sorger och åtta bedröfvelser!»
hördes kyparens röst.
»Hade inte tid att komma i går,» svarade en basröst,
som förorsakade en våldsam ryckning i Adolfs axlar.
»Men vi skulle ha tid att vänta, vi,» yttrade kyparen;
»källarmästarn höll på att skicka efter en annan.»
»Nå, hvad är det om?» frågade basrösten med samma
effekt på Adolf som nyss.
»Några stenar ha fallit ur stekugnen i köket,» svarade
kyparen.
»Är väl snart lagadt,» yttrade den andre.
För att öfvertyga sig om han hört rätt, drog Adolf
ner tidningen mot sina knän; men den syn, hans ögon
mötte, betog honom förmågan att lyfta upp bladet igen.
Hans armar föllo åt sidorna och tidningsbladet ned på
golfvet.
Nära invid ingången till källarsalen stod en jättelik
gestalt, öfverhöljd af kalkdam och med hvita fläckar af
torkadt murbruk på det vidriga ansigtet. Venstra profilen
deraf var vänd mot Adolf, hvars ögon icke kunde slita sig
ifrån den smutsiga plåsterlapp, som innehade venstra örats
plats, men icke mycket öfversteg hälften af ett vanligt
karlöra.
Intet tvifvel mer. Det var muraren.
»Gosse, gosse! Akta dig för muraren!» genljöd i Adolfs
öron rösten af qvinnan i Stadsgården.
Gestalten vid dörren vred i detsamma sitt hufvud åt
venster, och hans ögon mötte gossens. Adolf tyckte
visserligen, att resens fötter qvarstodo vid dörrtröskeln, men
deremot att hans hufvud och hals sträckte sig fram emot
stället der han satt, liksom hufvudet på en drake. Ju mer
han såg derpå, desto mer tyckte han, att det rysliga hufvudet
närmade sig.
Adolf tillslöt ögonen och vände sitt hufvud åt sidan.
Han ville ropa, men rösten svek honom.
»Gosse, gosse! Akta dig för muraren!» ljöd det
oupphörligt i hans öron.
»Nå, hvad glor ni på?» hördes kyparen fråga; »kom
in i köket. . . här är ingen stekugn,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
