Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Barnen - 4. Ett halft öra i stället för två stora himmelsblå ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
IiAItXKN.
Hade kyparen med mera uppmärksamhet betraktat
murarens gapande mun och utspärrade ögon, skulle han
hvarken ha saknat ugnen eller de brinnande kolen.
När slutligen Adolf vägade öppna sina ögon, var
muraren försvunnen. Han steg upp för att gå in i det rum,
der de båda kopparslagarne slagit sig ned, men råkade i
sin tankspriddhet nalkas den dörr, som ifrån källarsalen
ledde till det derinvid befintliga köket. Dörren stod på glänt,
och fräsandet af stekpannor hördes tydligt derifrån; men
igenom fräsandet trängde den hemska rösten till hans öron.
»Herr kypare, hvad heter den der vackra, välklädda
gossen, som sitter derute i källarsalen?»
»Han som satt vid dörrn derute?» )’ttrade kyparen.
»Ja.»
»Han är son till kopparslagar Brundström.»
»Jaså... Är han ensam?»
»Hvad rör det er?»
»Hå kors, jag... jag tyckte det var underligt, att en
så liten gosse går på källare.»
»Han är med sin far, kan ni väl begripa.»
»Hm, hm! .. . Hvar bor kopparslagaren?»
»På Norr, tror jag.»
»Hvar der?»
»Känner inte ... Se på ugnen nu, och ni får inte gå
förrän den är färdig, har källarmästarn sagt. . . Rappa på
nu friska tag! ...»
Adolf torkade kallsvetten ur sin panna, lemnade
köksdörren och närmade sig det inre källarrummet. Det var,
att börja med, hans afsigt att för fosterfadern omtala allt
hvad han sett och hört; men ju mer ban tänkte derpå,
desto djupare i bakgrunden trädde denna hans afsigt. Han
såg sin fosterfader rusa ut i köket och anfalla muraren,
men han såg den förre i detsamma blödande digna ner under
den senares slag, ty starkare och förfärligare än han förut
ansett muraren vara, förestälde han sig honom nu.
Förtroendet till den hederlige kopparslagarens näfvar började
minskas, och han hade icke hjerta att utsätta honom för en så
säker fara. Han beslöt tiga, men ha ett vaksamt öga på allt.
Kopparslagaren kom ut i källarsalen.
»Hur är det med dig, min gosse?» frågade denne
be-stört; »du ser ju ut i synen som ett stycke engelskt tenn!,.,
Hvad går åt dig?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
