Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Barnen - 6. Ett lik och en timmerstock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
BAKNKX.
hvad voro de väl annat än liken af skogens jättar? Hade
ej äfven de haft sitt sköna, starka lif? De hade ju stått
med djupa, lefvande rötter i jordens sköte, hviskat kärlekens
språk med vänliga vindar, brottats med stormen, bjudit
menniskorna skydd och skugga vid sina stammar och
fåglarne nästen under sina lummiga kronors hvalf. Frysande
O j
och skälfvande i den långa vintergrafven, hade de med
tillförsigt höjt sina nakna men glittrande armar mot den
kalla vintersolen, starka i sin tro på uppståndelsen och det
återvaknande lifvet, utlofvande nya vårar, nya somrar, nya
blad och blommor.
Så kom den otacksamma menniskan. Sågens tänder
och yxans egg fråssade i den trofasta, saftfulla stammen,
och med ett dödsrop, likt åskans dån, toll skogens jätte till
marken. Gagnande och förskönande i lifvet, skall han
ännu gagna och försköna efter döden. Är det ej han som
mot den isande kölden värnar den, som han förr beskyddat
mot brännande sol? Är det ej han som på mångfaldigt
sätt och under tusen former beqvämliggör och förskönar
lifvet för henne, för menniskan, som tagit hans lif, som
mördat det?
Betraktom då med rörelse dessa döda stockar, som stå
lutande mot hvarandra i stapeln deri Betraktom dem med
vördnad, ty äfven i dem har klappat Skaparens hjerta!
Det var på denna gård och vid denna stapel som Pauli
stämt möte med sina kamrater. När Axner och Hök
inträdde på gården, blefvo de genast varse tvänne
arbetskarlar, sysselsatta med att såga bräder ur en stock för
vagnmakarverkstadens behof.
»Hvems stock kan det vara som nu stryker?» ropade
Hök, framskyndande till arbetarne; »ah, det är min stock ...
min, som jag haft i fyra år. . . Hvad har ni med min stock
att göra? ...»
»Är det hans? . . . Det är så fan heller!» svarade en
af arbetskarlarne, som icke förstod det andliga sambandet
mellan gossen och stocken.
»Mitt namn står på den .. . Herre Gud! ■ Nu sitter det
på kanten af plankan der! Det är obeskedligt, det är rysligt!
Stackars min lilla vackra stock!»
»Hå, går ingen nöd på den,» yttrade karlen,
skrattande; »har inte hört den yttra ett enda ord... raspade
emot i början, men teg sedan som ett godt barn.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
