Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Barnen - 7. Vår hjelte är författare och söker sig en förläggare, men finner i stället något helt annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VA Ii HJELTE ÄE FÖRFATTARE.
119
saknar hälften af det ena örat. »Den förskräcklige» är
förklädd till murare, men Adolf upptäcker bakom förskinnet
kolfvarne till sex dubbclpistoler och fästena till tre dolkar.
Som Adolf är i civila kläder och icke har sin sabel vid
sidan, sä aflägsnar han sig, vexlande en betydelsefull blick
med den sköna flickan. Följande natten, som är sjelfva
midsommarnatten, varm, ljuf och dertill på köpet, för
effektens skull, försedd med fullmåne och de klaraste stjernor,
sätter sig löjtnanten i spetsèn för sin sqvadron och rycker
an mot Södra bergen. Han rider till Sista styfverns trappor
och upptäcker snart ingången till kulan. Han rider in med
de sina, följer en lång underjordisk gång, hvilken slutligen
leder honom och hans sqvadron upp på en stor gräsplan,
omgifven af höga berg och rysliga skogar. Der finner han
hela röfvarbandet församladt och i full dans omkring en
hög majstång, färgad med blod och prydd med dödskallar i
stället för löf och blommor.
En faslig strid uppstår. Nu äro, som man vet, röfvare
alltid tapprare än soldater, äfven om dessa äro vid lifgardet
till häst. Derför var det naturligt, att hästgardisterna skulle
duka under. Hälften af dem hugges i små stycken, och
den andra hälften upphänges på majstångens armar för att
se på den uppgående midsommarsolen, i fall de andas till
dess. Löjtnanten, efter att ensam hafva nedhuggit hundra
röfvare, tillfångatages och bakbindes. Röfvaranföraren
befaller, att löjtnanten skall sättas på spetsen af majstången
och svänga omkring för vinden som en flöjel eller vimpel.
För detta ändamål framträder en röfvare med en stor borr
i handen för att drilla ett hål genom hans hufvud, vidare
träda en stake genom detta hål samt derefter på vederbörligt
ställe fästa staken med den dervid sprattlande löjtnanten,
hvars ben skulle stå ut som tvänne tungor, i likhet med
en vanlig flöjel.
Då passar Lalla på och afskär med en knif hjeltens
band. Befriad, nedgör löjtnanten ytterligare femtio röfvare
och flyr derpå in i skogen, der han, maktlös och dignande
af trötthet, icke desto mindre uppklättrar i det största trädet,
gömmande sig i dess lummiga krona. Nu dömer »Den
förskräcklige» den stackars Lalla till döden. Flon tvingas att
tömma en kanna af det starkaste bränvin, dör naturligtvis
och nedgräfves — underliga ödets skickelse! — precis vid
foten af samma träd, i hvars krona hjelten sitter. När
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
