Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ynglignarne - 9. Afsked och återfinnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
YNGLINGARNE.
ett förfärligt Lifvande och skrikande i sumpen, under alla
deras hurrarop, som beskådade promotionen. »Den som vill
ha lögsupen måste först löga,» ropade Pauli, i det han
doppade ner den ene efter den andre. Slutligen hjelpte han
sina förskräckta gäster ur det våta elementet, som visserligen
är fiskarnes, men icke de »fula fiskarnes».
Slottskansli-betjenterna störtade på porten, drypande som svabbar och
sprutande vatten som hvalfiskar.
En annan gång, en het sommardag, instälde sig på
samma ställe, för att bada, en procentare, hvilken hade att
fordra af Pauli hundra riksdaler, jemte ränta och expenser,
och förgäfves användt alla tillgängliga medel för
utbekommande af sin fordran. Pauli emottog artigt sin gamle vän
och erbjöd sig att gifva honom en liten lektion i den ädla
simkonsten. Procentaren hade ingenting emot gratislektionen,
utan lät sig påklädas den vanliga simgördeln, vid hvilken
Pauli fäste simstången, hvarefter han förde sin gamle vän
till det djupaste stället af sumpen. Der körde han ner
honom ett godt stycke under vattnet och drog så upp
honom igen. »Hur är det med våra affärer?» frågade han,
»jag är ju inte skyldig herrn något mera?» — »Hva, hva,
visst, visst, ä’ ä’ herrn, herrn skyldig, skyldig... hu! oh!»
flåsade procentaren, medan det spelade som en vattenkonst
mellan hans läppar. — »Ar jag det verkligen?» sade Pauli.
»Var god och tänk närmare efter; jag tror visst, att vi äro
qvitt.» Derpå körde simläraren ner sin lärjunge en gång
till och höll honom något längre under vattnet, innan han
åter drog upp honom öfver vattenbrynet. »Så ja, det tar
sig nog,» yttrade Pauli, »men hur var det nu, det är ju
betaldt, jag är ju ingenting skyldig?» — »Buh! Oh! Hjelp!
Hu!» — »Jag är ju inte skyldig herrn något?» upprepade
Pauli, i det han gjorde min af att föra ned sin gamle vän
för tredje gång; »en gång till, så går det bra, skall herrn
få se.» — »Nej, nej! Pyh! Pu!» pustade den gråhårige
simkandidaten. — »Inte en vitten är jag skyldig?» fortsatte
Pauli; »sätt tummarne i öronen, så kommer det inte vatten
i dem.» — »Nej, nej! Hu! Hu!» — »Är jag skyldig herrn
något?» — »Nej, nej! Oh!» — »Inte en vitten!» — »Nej,
nej! Inte ... en . . . vi. . . vi. . . vitten ... hu! Åhå! Herre
Gud!» suckade den nästan andlöse procentaren. — »Jag
tar herrarne till vittnen,» sade Pauli till de omkringstående,
»att jag inte är skyldig den här herrn ett enda öre ... Se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
