Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ynglignarne - 9. Afsked och återfinnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AFSKED OCI[ ÅTERFINNANDE.
165
så, herrn simmar ju som en panka eller som ett stycke
fläsk .. . Torka sig nu väl, det gör så godt för porerna, och
sätt hatten på hufvudet, så blir det inte hufvudvärk.» —
Procentaren gick sin väg, svärjande öfver den dyra lektionen,
som endast gått ut på att lära honom dyka, hvilket han
kunde förut.
Men med alla dessa olater hade likväl Pauli sina goda
sidor. Han var lika vänfast som handfast, ty var det fråga
om att tjena en vän, så såg han aldrig på besväret och
skydde intet tillfälle och ingen väderlek för att uträtta ett
åliggande till fromma för andra. Punktlig var han i sina
lektioner, äfven mot andra än procentare och
slottskansli-betjenter. Han var för stolt att kunna förfalla. Alltid såg
man honom ute på gatorna fint klädd och i de bästa
sällskap, ty han hade lätt för att uttrycka sig och var derjemte
kunnig i de lefvande språken, dem han med outtröttlig flit
studerade. Aldrig syntes han sorgsen eller ens modfäld,
huru svårt det ofta kunde vara för honom, ja, så svårt, att
han ibland icke hade något att lefva af för dagen och likväl
icke ville vara en objuden gäst hos någon af sina bekanta.
Sådan var Pauli, känd i Stockholm som den störste
äfventyrare och dagdrifvare på sin tid.
Lika mycket känd, ehuru på helt annat sätt, var en
annan yngling, som gick på träben och hade ett svärmiskt,
men sjukligt och lidande ansigte. Det var f. d. sergeanten
Hök, den tredje af våra hjeltar. På sin lilla lön, som han
ännu fick uppbära vid regementet, jemte en årlig pension,
deri han erhöll af dåvarande kronprinsen, lefde han ett lif,
som icke slafvade under några stora behof. Som det var
hans afsigt att beträda den civila tjenstemannabanan,
nödgades han återvända till sina afbrutna studier för att bereda
sig till studentexamen, hvilken var nödvändig för detta
hans ändamål. Med tungt sinne letade han rätt på de
latinska och grekiska böckerna, dem han en gång förut med
glädje bortbytt emot artillerisabeln. Det hade sig icke så
lätt för honom att förbrödra sig med dessa sträfva herrar,
ehuru hans hufvud var vida öfver medelmåttan. Det enda,
som i vetenskaplig väg roade honom, var matematiken,
och denna utgjorde också hans hufvudstudium, innan annat
grubbel fått makt med honom. Hans forna lifliga och
humoristiska lynne hade dukat under med de svikna
ungdomsförhoppningarna, och de kroppsliga lidanden, hvilka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
