Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ynglignarne - 10. Tvänne sjuksängar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÄNNJ5 SJUKSÄNGAR.
199
»Nej, i morgon är det bättre ... jag har ju lofvat dig
det, du lilla engel 1» hviskade Axner, oförmögen att dölja
sin starka själsrörelse.
»Fröken måste genast taga bad,» ordinerade han
derefter, vändande sig till den sjukas föräldrar, »och det så
varmt som hon kan tåla det.»
I detsamma uppslogos dörrarna till sängkammaren, och
assessor Carlander inträdde. Denne läkare ansågs på sin tid
för en af de mest utmärkta. Till sitt utseende och sätt att
vara föreföll han de flesta visserligen mycket kärf, men alla
hade stort förtroende till hans kunskaper och mångåriga
erfarenhet. Han tillkallades sällan vid obetydligare
sjukdomsfall, ty han hatade pjunk och uraktlät aldrig att kort
och bitande utsäga sin tanke derom, utan afseende på dc
personer, med hvilka han hade att göra. Men när alla
andra läkare gifvit en patient förlorad, efterskickades alltid
assessor Carlander, och dömde han någon till döden, så var
det en dom, från hvilken ingen appell ansågs möjlig.
Derför bar han också tillnamnet »döddoktorn».
Axner bugade sig ödmjukt för veteranen och lemnade
blygsamt sin plats åt honom. Carlander besvarade på sitt
vanliga trubbiga sätt så»väl Axners som det grefliga
herrskapets helsningar och gick fram till sjuksängen.
»Mitt första bud träffade inte herr assessorn hemma,»
yttrade grefven.
»Det kan väl hända,» svarade assessorn; »ty hvarken
jag eller någon annan der hemma är sjuk.»
»Derför måste vi skicka bud på den här herrn, som
bor i grannskapet,» ursäktade sig grefven.
»Hvad ondt deri?» frågade Carlander, kastande en
blick på Axner; »jaså, kandidaten,» tillade han, nickande
åt denne som åt en bekant.
Derefter började han göra sig underrättad om causa
morbi. Den sjuka såg rädd och darrande på den äldre
läkarens sträfva ansigte; men, icke vågande klaga, sökte hon
med blicken den yngre, som varit så vänlig mot henne.
»Har kandidaten ordinerat något?» frågade han Axner.
»Ja,» svarade denne rodnande; »jag föreskref ett varmt
bad.»
»Godt! ... An vidare då?»
»Sedan tänkte jag ordinera något svettdrifvande medel.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
