- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 5. Flickan i Stadsgården /
242

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ynglignarne - 13. En månskensqväll på Djurgårdsbrunnsviken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af silke, medelst tvänne starka knutar. Sedan han detta
gjort, kastade han bindeln öfver karlens hufvud och hals
samt makade yttersta delen deraf ner på hans rygg,
hvarefter han befalde karlen lyfta upp den ena armen efter den
andra för att på detta sätt få bindeln under armarne på
honom, hvilket slutligen efter mycket arbete lyckades.

»Se så,» yttrade Axner; »hugg dig nu fast igen med
händerna i båtkanten och var trygg; ty om du skulle
tröttna, så håller jag dig i alla fall qvar vid bindeln ...
hjelp mig sedan att ropa, ty klockan är inte så mycket,
att det icke på någondera af stränderna bör finnas folk, som
kan höra oss och lägga ut till vår hjelp.»

De förenade nu sina röster, så att det genljöd i
Djurgårdsbergen. Efter att på detta sätt en god stund hafva
hojtat, tystnade Axner, skådande mot södra landet.

»Gud ske lof, der kommer ändtligen en båt ... vi äro
räddade!»

»Ni är ingen vanlig menniska, herre, ni är en engel!»
sade muraren.

»Tacka din Gud,» yttrade Axner, »som, i stället för
hämdens känsla, göt försoningens in i min själ.»

»Aldrig ska jag glömma denna stund så länge jag
lefver ... aldrig glömma ert ädelmod, om jag ock blefve
hundra år!»

»Hvad jag nu gjort för er, skulle ni aldrig ha gjort
för mig,» svarade Axner med sin vanliga milda stämma;
»men om ni kände samma ljufva tillfredsställelse, som nu
fyller mitt hjerta, då skulle ni finna, att om hämdens
njutning är helvetets, så är försoningens deremot himmelens
och blifver sin egen oförgängliga belöning.»

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:29:46 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/flickan/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free