Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 14. »Den förskräcklige» spökar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
LAURA.
I början af juli månad samma år hade han, i
egenskap af tillförordnad provinsialläkare, kommit till nämde
stad, hvilken han valt till vistelseort för den korta tid hans
förordnande varade. Det led nu mot slutet deraf, och han
motsåg med ledsnad den snart instundande dag, då han
skulle nödgas lemna dessa på naturskönheter så rika nejder,
dessa menniskor, som alla omfattat honom med så mycken
vänskap och gästfrihet.
Värderad icke blott för sin utmärkta skicklighet som
läkare, utan äfven för sitt icke mindre utmärkta väsende
såsom umgängesman, hade han inom ganska kort tid
förvärfvat sig allmänt förtroende. Det är ljuft, att veta sig
vara älskad af det samhälle, dit man kommer, men ändå
ljufvare, att veta sig vara saknad, när man går.
Axner såg glad mot sin framtid. Genom sin
vidsträckta, merendels lyckliga praktik hade han redan skördat
så stora pekuniära fördelar, att han kunde börja afbetala de
skulder, hvaruti han nödgats sätta sig, dels för sina studier,
dels för sin ofta anlitade beredvillighet att tjena andra, men
i synnerhet för sina fosterföräldrars skull, hvilkas fattigdom
han ansåg för sin käraste pligt att underlätta. Aldrig
försummade han att skrifva till dem, den ena gången till
kopparslagaren och den andra till hans hustru. Alltid hade
han något att skicka dem i brefven, vare sig penningar
eller goda råd. Dessa bref utgjorde fosterföräldrarnes
dyrbaraste egendom. Kopparslagaren bar sina beständigt på sig
i den stora, af ålder svartnade plånboken. Fru Brundström
hade sina förvarade mellan bladen i den stora bibeln. För
alla skulle de visa dem, alla skulle bevittna den glädje och
stolthet, de kände öfver fostersonen, hvilken de naturligtvis
hade gjort till den utmärkte man han nu var och ännu
mer skulle blifva. Fru Brundström bad morgon och qväll
till vår Herre, att han ej ville taga henne, förrän
fostersonen blifvit medicinalråd eller åtminstone fått assessors
karakter.
Det hade för vår läkare varit den lättaste sak i verlden
att i giftermålsväg göra det fördelaktigaste parti. Mången
förmögen och ansedd familj skulle gerna till medlem hafva
upptagit den skicklige och ordentlige unge mannen; mången
flicka med skönhet, rikedom och bildning hade redan kastat
eldiga blickar på »den vackre doktorn», såsom han af
fruntimren allmänt kallades. Axner var vänlig, mild, varm mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
