Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 14. »Den förskräcklige» spökar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
j.aura.
»Ack, nu mins jag, det var Laura som var med oss i
vagnen,» tillade grefven.
»Laura!» upprepade fröken; »jag kunde väl tro, att
det inte var jag.»
>Ack, du store, lefvande Gud!» yttrade grefvinnan, i
det hon närmade sig den unge läkaren; »doktorn var då
den der gossen, som den stackars qvinnan i Stadsgården
talade om?... Hur märkvärdigt, hur underbart 1»
Det vore fåfängt att söka beskrifva Axners
sinnesstämning i detta ögonblick. Han måste nästan stödja sig
mot stolskarmen, till den grad öfverväldigades han af sina
känslor.
»Men hvem är då denna Laura?» frågade han med
svag stämma; »hvar finnes hon?... Hvar?... Hvar?»
De, hvilka ban frågade, och det var alla, ty hans blick
sökte dem alla, sågo tysta och villrådiga på hvarandra.
Grefve Friisenhjelm gaf de sina ett tecken att tiga, hvarefter
han vände sig till den unge mannen.
»Det är en familjehemlighet, som rör icke blott oss,
utan äfven andra,» sade han; »men kanske kommer en
gång den dag, då doktorn får lära känna den; emellertid
beror det ej på oss att yppa den. . . hur ni kunde taga
min dotter för denna flicka, retar min nyfikenhet, och om
det inte för mycket besvärar er, så berätta oss den delen
af edra barndomsöden, som förknippar sig med den lilla
flickan i Stadsgården.»
Axner återtog sin plats framför den grefliga familjen
och berättade för den hvad läsaren redan vet. Han
omtalade huru han i Sista styfverns trappor träffat Lalla,
ledsagad af madam Stork; huru han strax derefter återsett
henne hemma hos madamen, der han burit den lilla på
sina armar och räddat henne undan den vilde arbetskarlens
våldsamma händer samt derigenom råkat med muraren i
den strid, som slutade med förlusten af dennes halfva öra;
huru han trott lilla Lalla vara död och på hennes graf
planterat blommor, dem han vårdat ända till det ögonblick,
då han återsåg henne lifslefvande i vagnen på
Drottninggatan; huru han förut varit till den grad öfvertygad derom,
att den lilla flickan i grafven varit densamma som han
sett i Stadsgården, att han icke ens brytt sig om att i
den förras sterbhus göra sig närmare underrättad om
förhållandet; huru han sedan, med henne i minnet, samman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
