Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 17. »Lilla Lalla.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»ulla t.alla.’i
283
»Det var grefven,» sade Axner för sig sjelf, i det han
mätte golfvet med stora steg.
Grefvens och grefvinnan Friisenhjelms utseende träffade
alldeles in på Storks beskrifning.
»Och något annat namn än Lalla eller Laura hade inte
flickan?» frågade Axner, efter en stunds tystnad.
»Nej, inte visste vi af något annat.»
»När din hustru, dagen efter det der uppträdet oss
emellan, bar bort barnet, vet du, hvart hon förde det då?»
»Nej, det vet jag inte, och inte heller kom jag att
fråga henne om’et.»
»Och sedan hörde ni aldrig något vidare om er
fosterdotter eller hennes anhöriga?»
»Några dagar efter barnets bortbärande kom ett bref
till salig hustru min med pengar uti... det var en splitter
ny sedel på hundra riksdaler riksgäld... dessa pengar...»
Stork tystnade tvärt och syntes plågad af ett obehagligt
minne.
»Dessa pengar?» frågade Axner, fixerande honom.
»Tog jag ifrån henne!» pressade sig fram mellan Storks
läppar, i det han med ett djupt andetag sökte lätta på
samvetets tryckande börda.
»Gick din hustru inte sedan för att besöka den lilla
flickan?» sporde Axner efter en stund.
»Jo, men hon träffade henne aldrig mer. . . många
gånger grät hon sina modiga tårar för det, för hon kunde
aldrig glömma den snälla ungen, som hon hållit så
mycket af.»
»Tack, kära Stork, för hvad du sagt mig!» sade Axner;
»laga nu att allt blir nedlagdt tills jag kommer hem, men
lemna så mycket rum ledigt i stora kappsäcken, att de
kläder jag nu har på mig kunna läggas deruti, ty jag kan
naturligtvis icke resa i mina bästa.»
»Skall ske, goda herr doktor!» svarade Stork, i det
han steg upp och hjelpte sin husbonde på med
kamelotts-kappan, hvarefter han följde honom utför trapporna.
»Herr doktor,» yttrade muraren till läkaren, just som
denne skulle träda ut ur porten, »ett enda ord blott.»
»Hvad vill du?» frågade Axner och stannade.
»Jag vill...» stammade Stork, med blickarne mot
marken.
»Du ville?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
