Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 17. »Lilla Lalla.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
j.aura.
Generalens ögon fuktades. Axner såg in i dessa ögon,
hvilkas ursprungligen hvita emalj gulnat af ålder och
strapatser, men pupillen glänste ännu så klar och blå. Axner
betraktade den nästan med religiös vördnad, ty han såg
deruti aftonrodnaden af den dag, hvars morgon han en
gång sett och hvarom han sedan drömt beständigt.
»Det var en egen historia, det der,» sade generalen,
»och man skulle kunna skrifva en hel roman derom . . .
men, för fan, ni har ju redan skrifvit en .. . satan så lustig ...
läste den hos min bror redan för flere år se’n . . . kunde
dock inte ana, att flickan min var hjeltinnan deruti... jaså,
ni heter Adolf, ni, herr doktor... det var för topprasande
roligt! . . . Adolfs och Lallas märkvärdiga öden, eller hur
var det?»
Axner satt som på nålar och sökte sticka emellan
med ett:
»Men så säg då i Guds namn, herr general, hvem
som ...»
»Och ni som misstänkte, att min bror och svägerska
hade sina får med på den marknaden,» afbröt ånyo
generalen med en skrattsalva, som liknade skramlet af en lavett,
»och att min brorsdotter var den der flickan . . . men det
är rätt och billigt, att jag befriar dem från denna
misstanke ... de ha nog beskärmat sig deröfver . . . hvar och
en sitt, och dermed blir allt godt och väl igen . . . Jag skall
berätta herrn allt det der. . . det må fritt gå in genom ena
örat och ut genom det andra, bara det inte blir rotvis åt
höger eller åt venster neråt till läpparne, att defilera för
allas ögon, som jag just inte har lust för.. . men ni är en
hederlig man, herr doktor, och derför har jag förtroende
till er . . . för resten ingenting ovanligt. . . ingenting annat
än verldens gamla visa.»
Axner tryckte den originelle, öppenhjertige mannens
hand och andades lättare, sedan han fått löfte om
upplösningen på den gåta, hvarmed han så länge bråkat sin
hjerna.
»En sommar för aderton år se’n,» började nu
generalen, »reste jag öfver till Sverige på min brors bröllop . . .
min unga svägerska förde med sig hvarjehanda godt i boet,
men det bästa af allt, åtminstone i mitt tycke, var hennes
kammarjungfru, en flicka med ögon som damascheradt stål
och ett hår, som i tjocka lockar föll ut på begge sidorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
