Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 17. »Lilla Lalla.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»ulla t.alla.’i
295
af den hvitaste panna, liksom ett par öfversteepåletter i
svenska armén, ty håret var af guld och låg krusigt liksom
de . . . Jag blef galen i Laura, så hette hon .. . hvar och
en har sitt tycke, och tycket frågar inte efter, om
föremålet haft en grefve eller en kusk till fader. . . hon blef
galen i mig tillbaka, ty jag hade inte mer än trettiosex år
i renseln på min rygg och var en välbestäld major vid
finska gardet. . . mitt ansigte var inte heller så oäfvet, innan
persernas sablar och åren, som äro skarpare än de, linierat
anletsdragen .... jag var, med ett ord, fager som Josef under
ögonen.»
»Och denna flicka, herr general?»
»Denna flicka, hvit i själen som nyfallen snö, råkade
inte ut för någon Josef, herre . .. men jag älskade henne
af själ och hjerta och det fanns, på min ära, ögonblick,
då jag allvarsamt tänkte på att fästa hennes guldlockar
såsom panascher i min grefliga hjelm . . . hon skulle inte ha
vanprydt den, lita på det, herre, och för öfrigt vill jag
hellre se en enfaldig dufva än en blodtörstig örn i ett
adeligt vapen ... jag ger fan allt bördshögmod, ty det
renderar aldrig annat än löje eller medömkan.»
»Och sedan, herr grefve?»
»Jag fick order att hals öfver hufvud resa till Finland . . .
perserna ville ha stryk och kaukasierna ville ge stryk .. .
ryssarne beredde sina hudar både för det ena och det
andra ... jag måste resa . . . det blef gråt och tandagnisslan,
herre ... jag kände att jag lemnade hjertat qvar, det
olyckligaste som kan hända en krigare, då han måste ut i fält. . .
fan till dag, den glömmer jag aldrig!»
»Och flickan?»
»Öfverlemnade jag i min brors och svägerskas vård . . .
jag yppade allt för dem . . . jag bad dem se till henne som
till det käraste jag egde på jorden.»
»Och generalen reste?»
»Jag reste ... det bar af mot perserna ... jag slogs som
en etterdj-1, och för hvarje perser jag nedhögg ropade jag:
der har du för det du ryckte mig från guldlockarne ... är
inte utan all poesi heller, som herrn hör ... jag blef fången
och har således passerat alla graderna i kriget... På sex
års tid hörde jag inte ett enda ord om de mina . . . slutligen
blef jag utlöst och kom tillbaka till Finland . . . bums öfver
till Sverige, förstår ni, herr doktor!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
